Från vänner till Funktionsgrupper - sociala medier i undervisningen - November 2010

Har precis deltagit i ett jätteintressant online-seminarium om sociala medier i undervisningen. Ett budskap var att web 2.0 beskriver en historisk tidsepok som nu övergått till sociala medier. En naturlig utveckling som speglar användningen hos massan. Facebook och Twitter är framtidens tjänster för undervisning.

Förutom intressant presentation av Peter Giger så var seminariet i sig ett bra exempel på hur digitala och fysiska samtal funkar ihop. Seminariet hölls i en fysisk lokal, med deltagare som åt lunch (!). Jag deltog via adobeconnect och såg bild på föreläsaren, presentationen, hade tillgång till chatt i adobe + twitter igång eftersom Peter Giger rekommenderade detta och delade ut en hashtag i början. Efter presentationen varvades frågor från fysiska deltagare med frågor i chatten och kommentarer på twitter. Wow!

Från vänner till Funktionsgrupper - sociala medier i undervisningen - November 2010

View more presentations from petergiger.

Mixable: studenter på Facebook

Läser om Mixable: en applikation som låter studenter interagera med sina kursare på Facebook. Den pilotas just nu på ett amerikanskt universitet och är tänkt att fungera såhär:

Drawing on course registration data, Mixable invites students in virtual rooms with classmates in each of their courses. Once there, it lets them post and start comment threads about links, files, and other materials that might be relevant to the course — or not. The point is, there is no administrative authority determining what should (or must) be posted or discussed, and students are free to abstain from participating — just like on Facebook. Professors can join in, but they don’t run the show. And students can choose to make posts viewable by some classmates and not others. “In essence, the conversation is owned by the student,” says Kyle Bowen, the director of informatics at Purdue. (från Inside Higher Ed, 6 oktober 2010)


Spontan reaktion: jättesmart!

I eftertankens kranka blekhet: vad vinner man, förutom automatiken i administrationen? Skillnaden mellan mixable och en vanlig lärplattform tycks rätt liten. Det skulle i så fall vara att studenterna redan är inne på FB och därför hellre använder mixable.

Behövs mixable? Det är möjligt. Kanske. Jag vet inte.

Jag är varken för eller emot - jag bara försöker förstå.

Det är iaf kul att det händer saker.

Gadgets underlättar lärandet

Jag fortsätter på bloggspåret och tänker att bloggen är den nya hemsidan. Till exempel har Charlotta Wasteson, med bloggen som utgångspunkt, byggt upp en jättefin sida kring svenskämnet på gymnasiet som jag länkar till här!

Vad kan jag göra med den här bloggen för att stödja lärandet? Jo, jag utnyttjar gadgetarna! En stor del av mitt digitala lärande sker just nu genom bloggar så för att skapa lite ordning i all kunskap som finns i bloggvärlden har jag delat upp min tidigare långa och röriga blogglista i två olika: en där jag samlar kursbloggar och en med (övriga) bloggar om e-learning. I den senare finns visserligen ett par bloggar med lite mer tekniskt fokus, men än så länge är dom inte tillräckligt många för att motivera ytterligare en kategori. En liten gadget X 2 har plötsligt blivit min nya RSS-läsare! Samma sak gjorde jag med min tidigare länklista: la till en extra länk-gadget och ordnade upp länkarna i engelskalänkar och e-learninglänkar.

Vips känns kunskapen så otroligt mycket mer lätttillgänglig! Jag får snabbare överblick över nyheter och kan lättare hitta tips att dela med mig av i bloggen. T ex sidan Road To Grammar som bl a innehåller 365 online quizzes på olika grammatiska teman m. tillhörande förklaringar. En resurs jag absolut kommer låta mina studenter använda sig av som komplement till ordinarie kurslitteratur. För er som undervisar yngre barn finns även Road To Grammar Junior.

Till sist: Kom jättegärna med (länk)tips för SV2-undervisning!

Hälsar och tackar
Elisabeth

Gadgets & Widgets

Nu har jag också installerat en widget som jag sett på flera andra bloggar, bl a Charlottas, Linns och Ingrids. När jag först såg widgeten tänkte jag att det var ett sätt att tipsa om bra länkar man hittat - vilket ju är en smart sak i sig även om man måste ligga i för att hitta 3 nya tips varje gång man skriver ett blogginlägg. Men givetvis är widgeten mycket smartare än så. Här handlar det om att återanvända information som redan finns i bloggen, och skapa nya kopplingar.


Ord som reuse, remix, repurpose virvlar runt i huvudet samtidigt som jag funderar på om detta kan vara en form av harnessing the power of the crowd som Paul Anderson skriver om. Eller kanske är det ett microexempel på hur en tjänst i smyg samlar in information från användarna och omvandlar den till riktade rekommendationer. Lite som när du köper böcker eller kläder online: Så fort du klickat på en produkt får du förslag av typen: andra som har köpt det har också köpt det här... Collective intelligence. Wisdom of crowds. Data on an epic scale. Nu är det här en pytteliten blogg, och rekommendationerna bygger inte på statistik från miljontals användare - men ändå!


Förresten, jag märker att jag använder widget och gadget helt oreflekterat. Visst måste det finnas en skillnad: varför skulle man annars ha 2 olika ord? Det finns inga absoluta synonymer! Inte ens engelskans big och large är synonyma i alla kontexter. Till exempel är my big sister inte det samma som my large sister. Kanske är det my baby sister som är my large sister medan my big sister i själva verket är my small sister. Hänger ni med?

Men nu var det widget och gadget det skulle handla om - eller gränssnittskomponent som det verkar heta på svenska. I den här artikeln förklaras skillnaden ungefär såhär: en widget är HTML kod som går att använda på vilken webbsida som helst, medan en gadget är skapad för att bara funka på vissa specifika sidor. Till exempel: en google-gadget funkar bara på google-sidor; en widget funkar överallt.

Den lilla gränssnittskomponenten som gav upphov till det här snurriga inlägget är alltså verkligen en widget, medan en del andra komponenter jag installerat nog snarare är gadgets. Det känns lite som om gadgets är mer Web 1.0 medan widgets är 2.0. Eller?




bild: lumaxart

Internet i språkundervisningen?

Har varit borta från kursen i drygt 1 månad och det känns som en evighet. Under den tiden har jag funderat en hel del på bloggar och bloggande och har äntligen kommit fram till det som många andra av er redan förstått, nämligen att bloggandet fångar själva kärnan i den digitala kompetensen och framtidens lärande. Jag tänker bl a såhär:

• När du driver en blogg så ökar den tekniska sidan av din digitala kompetens automatiskt (nåja...). Det går nästan inte att blogga utan att vilja lära sig saker som RSS, dela länkar, lägga till gadgets, HTML, Youtube, dela bilder etc.
• Du kan enkelt bygga upp en lärgemenskap av andra bloggare. Sen är det bara att sätta igång och dela idéer, inspiration och kunskap för resten av livet. Snacka om livslångt lärande.
• Du blir en aktiv producent, snarare än en passiv konsument. I kursplaner på olika nivåer talas det om entreprenöriellt lärande. Bloggandet är ett utmärkt exempel.

Bloggandet är helt klart en inkörsport. Vad krävs det då? A click of a button, för att citera underbara commoncraft.


Det är ganska skönt att äntligen ha snöat in på ETT redskap. Digital kompetens kan verka så stort och svårgreppat annars.

Men jag har en liten fråga också. Eftersom jag inte kan låta bli att berätta för kollegorna om RSS, delicious och allt annat smart jag lär mig på den här kursen har jag blivit ombedd att hålla en liten föreläsning på temat digitala medier i språkundervisningen. Målgruppen är lärare som undervisar i svenska som främmande språk på olika universitet runtom i Europa. Jag tänker fokusera på Web 2.0 (begreppet, olika redskap, hur de kan användas). Sen vill jag ju också kunna ge lite konkreta tips på länkar, sidor, artiklar, övningar, tjänster etc. Det är här ni, kära läsare, kommer in i bilden. Jag är säker på att det finns en massa smarta tankar och idéer kring det här bland folk på kursen och skulle bli jätteglad och tacksam för alla slags tips.

Det finns en baktanke här också. Om jag får tips här i bloggen så tänker jag inleda föreläsningen med att använda min egen blogg som ett exempel på web 2.0 och lärande. En meta-grej skulle man kunna säga.

Tack på förhand!, som det heter i vissa typer av förfrågningar.

Jo, jag bestämde mig för att byta mall också. Jag tror att jag är färdig med en 3-spaltsmall med gadgets till höger och vänster. Kanske är det här ett tecken på att jag gått in i en ny fas...

blogga = läsa, inte skriva...

Precis som många andra här på kursen har nu även jag fallit för bloggen som pedagogiskt verktyg. Endast fantasin tycks sätta gränser för hur den kan användas. Nu när jag har stramat åt mitt fokus, kan jag också börja läsa in mig på ämnet blogs in education. Det verkar finnas mycket där

Stannade till på café på vägen till jobbet imorse och drack en härlig latte medan jag läste en artikel om educational blogging av Stephen Downes. Den har visserligen några år på nacken, men Downes sätter fingret på vad bloggande egentligen handlar om, och därmed hur man som lärare ska tänka för att få igång ett äkta bloggande. Det handlar inte så mycket om att ge studenterna uppgifter att skriva om i sin blogg, utan snarare om att ge uppgifter där deras inlägg alltid bygger på något de läst. Connectivism. Linking deluxe.

Stephen Downes säger det bättre själv:

blogging isn’t really about writing at all; that’s just the end point of the process ... Blogging is about, first, reading. But more important, it is about reading what is of interest to you ... And it is about engaging with the content and with the authors of what you have read. ... If a student has nothing to blog about, it is not because he or she has nothing to write about or has a boring life. It is because the student has not yet ... learned to meaningfully engage in a community. For blogging in education to be a success, this first must be embraced and encouraged.

Det gäller att få igång ett äkta bloggande. Ett bloggande på bloggandets inneboende villkor. Annars kan det kännas lite som att vara marinminister i Schweiz*. Och hur kul är det?

E

*Det där uttrycket har jag snott från min roliga kollega, Hans. Jag tyckte det var så kul att jag använder det om alla typer av "nästan"-situationer, eller vad man nu ska kalla det.

bloggen som lärplattform?

Hallå där,


Har varit borta från kursen ett bra tag och barometern lyser rödare än någonsin. Eller är det en termometer? I så fall har jag nog en febertopp...

Funderar som bäst på projektarbetet och var ett tag helt inne på att pilota den senaste versionen av Blackboard och sen utvärdera det hela. Vi måste nämligen snart ta ställning till om vi ska uppgradera vår nuvarande version eller byta till en annan plattform. I det senare fallet brinner det i knutarna. Nu visade det sig dock att IT-sektionen tänkt precis samma sak, så jag ska pilota en kurs, men dom håller i utvärderingen. Och då känns det inte riktigt som mitt projekt längre, även om det ska bli kul. Måste hitta på något nytt...

Det är där bloggarna kommer in i bilden. Sen jag började blogga i den här kursen har jag verkligen känt att bloggarna har en enorm potential, som sträcker sig mycket längre än till rena reflektionsverktyg. Dom funkar t ex som informations- och kommunikationskanal, forum för samarbetslärande och kan skapa social gemenskap - och känsla av ensamhet, för den delen. Detta måste utforskas på ett eller annat sätt.

Under tiden har jag hittat ett bloggprojekt där en hel kurs ryms i en blogg. Bloggen som lärplattform, helt enkelt. Måste undersökas. Kolla in!

Varför ska man krångla till det?


Undrar Elisabeth

Facebook vill ta över världen...

...eller åtminstone bli lika stora som Google. Enligt den här artikeln i NyTeknik.

P.S. Har äntligen lyckats skapa konto i bubbl.us. Det funkade i betaversionen. Jag älskar det och har genast börja bubbla kring kommande projektarbete. Alltid en början:

Två frågor till alla som sitter inne på smarta svar!

Jag försöker skaffa konto i bubble.us men det går inte särskilt bra!

Såhär har det hållit på i över en timme! Och det är inte första gången jag försöker. Under tiden laddade jag ner ett flashigt program som heter edraw, som verkar väldigt flexibelt men det är just bubbl.us jag vill ha! I en värld där datorer blir gamla och krashar fortare än du hinner säga flaska känns web-baserade appar så mycket bättre.

Är det någon som kan rekommendera någon annan mind map-tjänst? Helst nätbaserad och med möjlighet till färgglada bubblor typ bubbl.us.

Det positiva är att jag övat på att göra screenshots under tiden. Fast jag är säker på att det finns smidigare sätt att fixa med sina screenshots. Klistrade in bilden i ppt för att lägga till lite egen text i en ruta med pil. Men när jag sparade själva bilden som .gif var bara bilden kvar - inte det jag hade ritiat och skrivit på (det syns bara i power pointen). Då laddade jag upp bilden i picnik i stället för där går det ju åtminstone att lägga på text och göra ram, men jag hittade inget sätt att ringa in rutan och rita en pedagogisk pil.

Är det någon som kan rekommendera något bra sätt att behandla sina screenshots? Jag tänker att det ibland vore så himla bra att kunna göra en skärmdump och lägga till lite egen text, gärna inringad, med en pil som pekar på det man vill illustrera.

Bloggtips & Connectivism enligt mig

E-lärandet kan tyckas kaotiskt, men det är helt i sin ordning. Jag läser i den här artikeln om connectivism att

Connectivism is the integration of principles explored by chaos, network, and complexity and self-organization theories. Learning is a process that occurs within nebulous environments of shifting core elements – not entirely under the control of the individual. (min emfas)

Detta kaotiska, men ändå komplexa nätverkslärande utgår från individen, som inte sällan upptäcker den ena guldgruvan efter den andra i sitt till synes slumpmässiga skuttande på nätet. Idag börjar jag min resa på CWastesons bollplank och via blogglistan där upptäcker jag IKT-skafferiet - en blogg full av nyttiga tips och erfarenheter, skriven av en gymnasielärare i svenska och engelska. En titt i IKT-skafferiets blogglista tar mig snabbt vidare till Free Technology for Teachers . Det verkar vara en fantastisk blogg (smaka bara på titeln!) med över 20 000 följare. Och en av dom är jag. Dagens upptäckter får mig osökt att tänka på artikeln om connectivism som ingår i kurslitteraturen. Jag skyndar dit för att kunna länka och hittar ytterligare en relevant blogg: elearnspace. Drar mig till minnes att jag nyligen snubblade över Elza Dunkels blogg om nätkulturer på ett liknande sätt, men minns inte var. Kanske var det på IKT i en lärares vardag, för där hittar jag också inspiration. Nej, nu vet jag. Det var på Petras blogg!


Var ska detta sluta? Förhoppningsvis inte alls!

(bild: lumaxart)

Gör en gratis slideshow i slide...

Jag laddar inför stunden då jag faktiskt ska spela in något eget och ladda upp på YouTube. Smygstartar lite med att göra en slideshow av några nytagna foton. Busenkelt, beroendeframkallande och framför allt gratis! Nu undrar jag bara om det går att spara ner den på datorn. Hade tänkt mejla den till barnens farfar som fyller år idag.

Obs! Jag har tagit bort min slideshow eftersom den gick igång automatiskt så fort man kom in på bloggen. Jag tänker att ju längre ner bland inläggen den hamnar, desto svårare blir det att hitta den och stänga av den envisa musiken. Och jag vill ju inte jaga bort några potentiella läsare. Jag är iaf nöjd med showen och länkar till den i stället om nån vill kika.


Klicka här för 5 tips på gratis slideshow-appar.

Twitter i undervisningen - ett experiment.

Hur jag ska använda mig av Twitter i undervisningen är fortfarande ett frågetecken. Jag letar inspiration på olika ställen och på YouTube hittade jag en film där Dr. Monica Rankin, som undervisar i historia på University of Texas at Dallas, visar hur det kan gå till. Det kan nog kan funka riktigt bra, förutsatt att alla har varsin dator...



Okej, vet inte hur det funkar för er, men jag får inget ljud när jag testar klippet i bloggen. För säkerhets skull kommer länken här.

Podcasting: Vad betyder POD egentligen?

Jag tar mig an nästa avsnitt - om podcasting - utan att vara helt klar med YouTube, men strunt i det. Min vana trogen börjar jag med en hel del beating about the bush innan jag kommer till skott. I det här fallet handlar det om att förstå vad POD egentligen betyder. Börjar med att titta på commoncrafts underbara förklaring (som inte funkar på kurshemsidan). Där får jag reda på att POD står för Personal On Demand. Inte så dumt, men bäst att kolla wikipeda också. Här listas en hel massa förslag, bland annat...

Protective Oceanic Device
Ping Of Death
Plain Old Documentation
Power Of Dreams
Planet Of Death
Proof Of Delivery

...för att nämna några.

Okej, det är så det funkar! Man hittar på något som passar helt enkelt. Tänker att det kan väl jag också göra. Tänker att 'o' står för 'och' men att jag skulle vilja hitta ett ord på 'd' eller 'p' som betyder 'förvirrad'. Försöker med synonymer.se och genom att klicka på en synonym till en synonym till en synonym till förvirrad (eller hur det nu började) har jag kommit fram till att POD numera betyder...

*utdragen trumvirvel*

Paff Och Digital

Och bara för det kommer jag för sent till dagis och skola...

YouTube Del 1 - Star Wars i undervisningen

Har precis öppnat en kanal på YouTube, lagt till favoriter, startat prenumerationer + skapat spellistor. Efter ingen tid alls dök det också upp en prenumerant. Nätverkseffekten, säger jag bara... Min förhoppning är att YouTube ska funka som delicious, så att jag kan hitta massor av bra filmer genom mina kontakter. Behöver man verkligen vänner när man har prenumeranter och prenumerationer? Delar man annan info med vännerna? Vet inte ännu, men det lär väl visa sig när jag hittat några av er andra kursdeltagare att lägga till :)

Det känns som att jag kommer få otroligt stor användning av YouTube i undervisningen och jag vill framför allt använda det som på den här kursen: filmer som komplement till skriven kurslitteratur, inbäddade i texten på ett passande ställe. Med YouTube har jag plötsligt möjlighet att stimulera till mer multi-modalt lärande och tilltala fler lärstilar. Det finns t ex massor av English lessons på YouTube så någon måste ju passa.

Hittills har jag bara använt ett YouTube-klipp i en kurs i lingvistik då vi går igenom varitioner på Engelskans grundläggande ordföljd (SVO). Studenterna får titta på en klassisk Star Wars-scen: The death of Yoda, skriva ner några av hans yttranden och analysera dom. Detta leder vidare till en diskussion om effekten av ändrad ordföljd. Om någon mot förmodan inte vet hur Yoda pratar så titta här:




Nu återstår att spela in och ladda upp något eget. Har ingen aning om vad det skulle vara eller hur jag ska göra, men jag känner mig trygg i vetskapen att det finns så mycket smart inspiration att hämta på instruktionsfilmer och andra kursbloggar!

Glad Midsommar ni allihopa ska ha!

Heter det EN tweet eller ETT tweet?

Snälla, gulliga läsare... Du kan väl hjälpa mig genom att göra min pytteundersökning här till vänster? Jag har redan haft den ute en gång, men fick bara ett svar. Den här gången håller jag undersökningen öppen hela sommaren.

Jag vill verkligen veta!

(bild: lumaxart)

Wikis. Puh!

Nu har jag levererat mitt första bidrag till Wikipedia, detta dynamiska evighetsprojekt som lätt skulle kunna utvecklas till en folkrörelse. Som ni märker kan jag inte sluta utan kommer sannolikt göra hyperlänkar på vart och vartannat ord trots att wikipedias nybörjarkurs manar till försiktighet. Filosofin är "Hellre en länk för lite än en för mycket" Den som redigerar bör fråga sig: ”Om jag läste den här sidan, skulle informationen som länken leder till hjälpa mig?” Och därmed har jag väl rågat måttet mer än väl för den här gången...

Hursomhelst, jag valde att ändra i en befintlig artikel om metaforer som var väldigt kortfattad och saknade källor. Eftersom jag forskar om konceptuella metaforer koncentrerade jag mig på att utveckla det avsnittet. Vad JOBBIGT det var! Inte så mycket tekniken - (det mesta löste sig med hjälp av ovan nämnda nybörjarkurs) - utan själva skrivarbetet. Plötsligt kändes varje ord så otroligt viktigt. Även om Wikipedia är definitionen av Work in Progress, kunde jag bara inte släppa tanken på att det skulle bli RÄTT på en gång. Det tog alldeles för lång tid, trots att jag bestämt mig för att skriva så lite som möjligt.

Och nu börjar det RIKTIGT JOBBIGA! Här sitter jag med makten att leverera sanningar till folket och inser samtidigt vilket enormt ansvar detta innebär. Nästa gång jag ser något i Wikipedia som inte stämmer kommer jag ha väldigt svårt att låta bli att lägga näsan i blöt. Men jag vill inte hålla på och skriva artiklar och redigera för det tar alldeles för lång tid och blir aldrig färdigt! Det är som att nyckeln till Wikipedia kommer med ett moraliskt ansvar, en slags redigeringsplikt. Så är det att vara samhällsmedborgare. Om du t ex upptäcker att ett barn utsätts för brott av något slag, känner du säkert att du vill försöka ändra på det. Kanske har du t o m anmälningsplikt. Någon anmälningsplikt när det gäller Wikipedia finns inte, men tyvärr är artikeln om anmälningsplikt långt ifrån färdig... Vad göra? Inser plötsligt att det inte är livspusslet med jobb, 3 små barn, villa, man, 100 aktiviteter, trädgård, egen tid och köksrenovering som kommer bränna ut mig. Det är Wikipedia.

Okej, jag överdriver LITE. Faktum är att wikis var något av det jag var mest nyfiken på innan jag hoppade på den här kursen. Nu har jag iaf lite bättre koll än innan och tänker att wikis egentligen är som gjorda för samarbete, och att samarbetsprocessen i det här fallet är minst lika viktig för lärandet som den färdiga produkten, kanske ännu viktigare. Känslan av att dra sitt lilla strå till den stora stacken var påtaglig när jag redigerade i Wikipedia. En stor fördel med wikis, jämfört med att jobba i ett delat dokument är också möjligheten att organisera innehållet med hjälp av hyperlänkar i stället för linjärt.

Än så länge bollar jag med två olika idéer till hur jag skulle använda mig av wikis. Den ena går ut på att studenterna gemensamt skulle få bygga upp en kunskapsbank med alla de viktiga termer och begrepp som ingår i en typisk grundkurs (lingvistik, i det här fallet). Visst finns det redan definitioner och exempel i kurslitteraturen och på nätet, men inte alltid så lättillgängligt och inte allt på ett ställe. På det här sättet skulle vi kunna skapa ett personligt anpassat mini-Wikipedia, som studenterna även har nytta av när dom förbereder sig för tentan. Det kan t o m vara så att ett sånt projekt får följa med genom terminerna så att nya studenter får ta del av och förbättra tidigare studenters arbete. Tanken känns riktigt lockande, men jag behöver tänka lite till innan jag kör igång.

Min andra idé är snarlik, men går i stället ut på att bygga upp en gemensam ordlista, med ord som studenterna lär sig under terminens gång. Här tänker jag mig att det vore passande att länka varje ord direkt till en lämplig ordboksdefinition, men jag vill också att wikin ska innehålla mer.

Den största nackdelen med wikis torde vara det som samtidigt är den störste fördelen: att alla kan redigera. För en tid sen var jag på en föreläsning med Elza Dunkels. Hon berättade att med jämna mellanrum ändrades eller raderades artikeln om förintelsen så att informationen blev direkt felaktig, sannolikt av personer som hävdar att förintelsen aldrig ägt rum. Tack och lov finns det andra som prenumererar på ändringar i Wikipedia så det brukade inte dröja länge innan artikeln var återställd i sitt rätta skick.

Jag undrar om någon gör något med mitt bidrag... Jag klickade i rutan "bevaka" så det kanske dyker upp ett mejl snart. Spännande!

bloggtips: hitta kommentarer

Vill komma med ett litet tips bara. För att bloggandet ska bli riktigt givande behövs feedback från läsare men också möjligheten att hålla igång dialogen kring olika ämnen - inte bara det man skrivit om i senaste inlägget. Det gäller väl i synnerhet i den här kursen där alla bloggar i sin egen takt, men ändå om samma saker. När jag läser andra bloggar brukar jag leta efter inlägg om avsnitt jag själv håller på med - wikis t ex. Då kan det hända att jag hittar ett intressant men gammalt inlägg och om jag då skriver en kommentar är det stor risk att den passerar obemärkt. Det gäller den egna bloggen också. Tänk om någon kommenterar ett äldre inlägg och jag inte ens upptäcker den kommentaren? Det vore ju himla synd. I synnerhet som det inte direkt vimlar av läsare och kommentarer...

Hur gör man då för att kunna plocka upp gamla trådar som fått nya kommentarer utan att behöva gå igenom alla inlägg i kronologisk ordning?

Jo, ett sätt är att lägga till gadgeten recent comments som ligger bland mest populära när du klickar på lägg till gadget i designfliken. Då visas de senaste kommentarerna i ett fält bredvid bloggen och voilà: dialogen är igång med fler bollar i luften! Jag har sett det här på flera bloggar, men inte på alla, så den gadgeten rekommenderas varmt! Det finns säkert andra sätt att hålla koll också, men dom har jag i så fall inte lärt mig ännu :)

Synd att datorn funkar så dåligt ute i solen förresten.

Web 2.0: användarna ger mervärde = jag ger mervärde

Sitter och jobber med inlämning 1b (om Web 2.0) och funderar över detta med user as contributor som lyfts fram på olika ställen i litteraturen om Web 2.0, t ex i Tim O'Reillys klassiker som länkas till i kursinnehållet. En av hörnstenarna i Web 2.0 är just att användarna har möjlighet att vara medskapare och därigenom bidra till att öka den kollektiva kunskapen/intelligensen/förståelsen/medvetenheten eller vad det nu kan vara. Och man behöver inte vara någon blek och finnig tonårskille för att bidra. Trötta och sönderstressade småbarnsmammor kan också! Se följande exempel från en vanlig användares vardagliga verklighet:

Häromdagen damp det ner ett brev i min brevlåda. Det var från ett stort postorderföretag där jag ibland handlar kläder på nätet. Brevet innehöll ett erbjudande om att slippa faktureringsavgiften mot att jag gick in på företagets hemsida och betygsatte och kommenterade kläder jag köpt. Om jag hade fått samma brev före den här kursen hade jag nog tänkt ungefär:

Bra sätt att slippa avgiften. En kommentar eller två har jag nog tid med.

Men eftersom det här brevet dök upp just nu tänkte jag i stället såhär:

Intressant! Det är ju precis det här Web 2.0 handlar om - användaren som medskapare! Vilket bra exempel! Jag har ju faktiskt nytta av att läsa andras kommentarer och nu kan jag också hjälpa till. Smart! Det måste jag blogga om.

Som alltid när man får en aha-upplevelse visar det sig snart att det som är nytt och fascinerande för en själv redan är väletablerat och självklart för någon annan. Således läser jag i ovan nämnda artikel av O'Reilly att anledningen till att Amazon lyckas bättre än sina konkurrenter är just att dom "has made a science of user engagement". Det här är inte bara ett exempel på användaren som medskapare utan också på det generella fenomen som O'Reilly m.fl. kallar för harnessing collective intelligence.

Det gäller att utnyttja den kollektiva intelligensen på olika sätt. Faktum är att andra användares erfarenheter och kunskaper spelar roll för oss. Framgångsrika web 2.0-tjänster har förstått det.

Twitter: kvittra, kraxa och kanske kuttra?

I mitt inlägg i web 2.0-forumet skrev jag i slutet av mars att

Internet är som språket: ett kontrakt människor emellan där konventioner uppstår i själva användningen, av användarna själva. Det är ett självreglerande system i ständig förändring. När behovet uppstår hittar användarna snart på nya sätt att möta det - med nya ord eller applikationer. De mest användbara sprider sig. Onödiga eller överflödiga förändringar förpassas ut i marginalen, där de självdör, eller kanske återuppstår i modifierad form. Internet förändras visserligen snabbare än språket, men principen är densamma. We live in a remix world, som JSB säger i sin föreläsning.

Efter att ha testat twitter tänker jag på det här igen: vi människor är otroligt anpassningsbara. Vi är också väldigt bra på att förbättra hjulet, vilket är att föredra framför att uppfinna det på nytt. Sånt sisyfosarbete slipper vi gärna.

(Bild: Fouro)

Varje gång vi skapar något nytt behöver vi nya ord för att beskriva det. Här finns givetvis möjligheten att hitta på ett unikt ord för varje ny föreetelse. T ex så skulle det gränssnittet du ser när du loggar in på din dator kunna kallas för snilfur, men varför uppfinna hjulet igen när någon annan redan hunnit före? Det är bättre att ta något folk känner till, t ex skrivbord, och så anpassar vi det lite till den nya kontexten. När vi ändå har etablerat metaforen kan vi lika gärna passa på att ta några ord till från kontorskontexten, t ex fil, mapp och papperskorg, men kontorsstolen och skrivbordslådorna behövs nog inte. Det bokstavliga och det metaforiska skrivbordet är inte identiska, men vår kunskap och erfarenhet av det gamla hjälper oss att förstå det nya. Förförståelse kallas det, om vi lånar en term från hermeneutiken.

Internet kryllar av återbrukade ord och begrepp, ord som någon (språkanvändarna) redan uppfunnit och vi tar dom och anpassar dom till den nya situationen. Det är så metaforer funkar.

We live in a remix world.

På samma sätt är det med lånord.

Vi tar något som finns och gör om det så att det passar våra syften. Det är inte detsamma som att plagiera. Nej, nej. Här pratar vi kreativitet på hög nivå.

Hade en amerikansk kollega när jag jobbade på SU. Varje gång hon hörde svenskar prata om att skicka mail, skriva mail etc.brukade hon släppa ifrån sig ett uppgivet ”You Swedes.” Enligt henne var mail = post och ville man prata om elektronisk dito så hette det e-mail och ingenting annat.

Hon missar poängen. När vi lånade in ordet mail gick vi ett steg längre än ren imitation. Vi gav det en unik betydelse - inte samma som i ursprunget. För att markera att "mail" faktiskt är ett svenskt ord som följer svenska stavningskonventioner stavas det officiellt mejl i stället. Det gillar jag skarpt. Mejl är ett svenskt ord. Sådeså.

We live in a remix world.

Twitter är ytterligare ett av många exempel. Här har man utgått från fåglarnas värld och använder ord som twitter, tweet och chirp. På engelska betyder dom ungefär samma sak, även om twitter är ljudet som små fåglar gör. Verbet twitter används redan som en metafor (prata om massa små oviktigheter), så varför inte skapa en till? Att 3 olika läten används är intressant i sig och teoretiskt skulle man skulle kunna tänka sig att andra fågelläten förekom. T ex kraxa och kuttra. Om dom börjar användas beror på oss - språkbrukarna. Det är vi som ser till att konventionerna etableras. Tills dess kan vi ju fundera över vad kraxa skulle betyda på twitter...

We live in a remix world.

Språkliga konventioner håller också på att etableras på svenska. Tydligen har vi bestämt oss för att göra både twitter och tweet till våra ord. Men heter det en eller ett tweet? Svara på min lilla undersökning vetja!

Förresten...

Jag har skaffat konto, twittrat lite och lagt upp en länk till min twitter här i bloggen. Eftersom det här var helt nytt för mig kan jag inte låta bli att fundera lite över det här nya. Det är ett socialt nätverk, och såna känner jag ju till eftersom jag finns på Facebook. Men så himla socialt känns det inte riktigt än. Den här bloggen har många bra tankar kring twitter. Frånsett att det är lite fascinerande att twittra såhär i början har jag svårt att se hur jag ska använda det i jobbet. Fast jag såg i diskussionsforumet att Margareta tipsade om Elza Dunkels twitter. Givetvis dök valen upp när jag försökte hitta henne - too many tweets. Men det skulle jag gänra vilja veta; hur man kan använda twitter i undervisningen alltså.

Avslutar med att berätta om en mycket digitalt kompetent vän som också finns på twitter. Hennes användarnamn visar på stor systemanpassning, till skillnad från mitt MollyLisa då. Vad hon kallar sig? Kraxan förstås...

På kan man göra sin egen logo eller knapp. Just ett sånt ställe man fastnar på när man håller på och lägger upp kurser i lärplattformen...

Funderar på en banner till kurs jag har som heter Words in Context. Lite graffiti style kanske?





Äh, ser lite oseriöst ut. Dessutom skulle bakgrunden inte va svart, men om man klickar på bilden ser man hur den egentligen ser ut. Måste testa vidare.

Twitter: tweet tweet tweet

Jag håller på att sätta mig in i twitter och i mitt huvud snurrar tankar om språkliga konventioner, ords betydelse och intellektuell stimulans på 140 tecken. Jag har förmodligen inte riktigt fattat grejen ännu. Medan jag funderar vidare kan väl DU, ja just DU, svara på min lilla undersökning här till vänster?

Supertack!

Delicious: På webben är taggmoln inte taggiga...

... utan dom kan vara fyrkantiga, som min nya delicious-gadget här på bloggen. Lägg gärna till mig så att vi kan dela länkar. Ett stort tack till Lisa, som inte bara har en jättefin kursblogg utan också delar med sig av sina digitala kunskaper. Kolla hennes blogg om ni också vill ha era delicios tags som en gadget i bloggen. Jag klistrade in koden i en ny gadget som hette html/javascript.

Taggmoln kan också vara hjärtformade, eller hjärtiga, som barnen säger:

På wordle och tagul kan man göra sina egna moln men det är bara på tagul som man kan få länkarna att funka. När jag fattar hur man kan göra det utan att visa alla 100 taggar så kanske jag försöker, men när jag läser instruktionerna på tagul känner jag att jag inte riktigt hänger med längre. Är inte någon Garcia direkt... Molnen på wordle är egentligen inte taggmoln utan ordmoln, och det kan ju vara ett snyggt sätt att presentera text på!

Delicious var f ö en mycket positiv upplevelse. Inte bara för att organisera sina egna bokmärken utan framför allt för hitta bra länkar genom andra användare. Att söka på taggar är också en höjdare. Här gäller det att använda sin fantasi för att försöka lista ut vad andra användare kan ha satt för taggar på sina bokmärken. Just nu tycker jag det är lite problematiskt att man inte kan använda fraser som taggar. Till exempel: Jag vill ha "vocabulary exercises" som en tagg, men det går inte. Systemet läser det som två. Frågan är då hur man ska skriva för att andra ska kunna hitta den. Omvänt gäller också: hur har andra med såna sidor taggat? Än så länge finns det ingen etablerad konvention utan man kan t ex skriva:

vocabularyexercises

vocabexercises

vocabulary-exercises (säkert poppis bland svenskar - vi gillar ju bindestreck)

vocabulary_exercises (luktar hotmail)

vocubulary/exercises

vocabulary&exercises

Tänkte på det här när jag kollade Stefans instruktionsvideo till Delicious. Han skulle visa hur man taggade och skrev in Fysik B. Vad händer? Jo, hans sida får två till synes separata taggar: Fysik och B. Hur kul är det att ha B som en tagg? Längre fram i instruktionsvideon hade han ändrat för där i hans tagglista stod det plötsligt FysikB. Han hade redigerat sin film!

Blir intressant att se vilka konventioner som segrar i takt med att antalet användare ökar. Vilken folksonomy kommer att gälla? I väntan på svar kanske upphovspersonerna kan fixa så att man kan använda "".

Det är helt otroligt vad mycket bra grejer man får testa på den här kursen!

Äntligen....

...börjar det hända lite digitala grejer på jobbet!

Digital nyhet 1:Fick nyss reda på att vi kommer uppgradera vår lärplattform till Blackboard 9.1. Blev så himla glad när jag läste om alla nyheter. Nu kommer man äntligen kunna integrera web 2.0-tjänster med Blackboard och t ex skapa wikis och dela dokument. Det har inte funkat tidigare med vår gamla stenåldersversion. Känner mig också otroligt nöjd över att jag går den här kursen (även om det går lite trögt...). Tack vare den har jag vett att bli glad och upprymd när jag ser begrepp som web 2.0 på nya Blackboard. Jag vet vad det är (till skillnad från de flesta kollegor) och förhoppningsvis också hur jag kan använda det. Nästa vecka ska jag på kurs i Blackboard 9.1. Det blir två heldagar med Connie från USA. Låter lovande.

Digital nyhet 2: Fick nyss reda på att vi kommer göra om flera av våra kurser från campus till semi-distans. Vilken tur att jag går den här kursen! Huvudet är fullt med idéer. Skulle kanske börja bubbla lite på bubbl.us för att få lite struktur på alla idéer. Något jag verkligen uppskattar med den här kursen och som vi kommer behöva på våra kurser är alla dessa instruktionsfilmer. Dom bästa är dom korta och detaljerade. Så tack för det, kära kursledare!

Alla synpunkter och erfarenheter på distansundervisning tas emot med öppna armar!

Flickr: Är jag en licensbrytare? Svar längre ner i inlägget.

Min fotoström i flickr. Klicka om ni vill lägga till mig som kontakt. Man skulle ju hitta kursare på Flickr...
Blir lätt schizofren av alla konton, identiteter, alias och varianter av mig själv. Det hjälpte ju inte direkt att det var så kul att fixa och trixa i picnik. Några av mina jag ovan:


Förutom nightvision, lomo-ish och duo-tones är jag också en värmekarta:



Så kan man hålla på tills man blir blå.

Det känns lite ovant att lägga upp bilder på sig själ på Flickr, men jag måste ju testa tjänsten. En klar fördel är ju, som Stefan säger i videon, att man kan hitta bilder till sina presentationer - och dessutom använda dom lagligt! I mina egna presentationer brukar jag använda bilder, eller snarare ikoner, för att förstärka skriftliga instruktioner. T ex, när jag föreläser vill jag med jämna mellanrum att studenterna ska diskutera någon fråga med sina bänkgrannar - lite snabbt grupparbete helt enkelt. Här brukar jag lägga in en bild som jag har hittat genom att googla på "team work" + icon. Den ser ut såhär:




Om sanningen ska fram så har jag bara använt bilden rakt av, utan att ägna detta med upphovsrätt en endaste liten tanke. Hmm. Tänk om bilden finns på Flickr!? Det vore nåt! Jag börjar söka och efter några försök kommer jag till lumaxart's photostream som är full av liknande bilder. Där finns den!

Nå, får jag använda den? Eller måste jag gå och ställa mig i skamvrån, med dumstruten på? Jag FÅR använda bilden, men måste ge lite credit till kreatören. Nu skäms en smula, men känner mig samtidigt nöjd och upprymd eftersom jag lärt mig något nytt.

Linkware Freebie Image
Teamwork Puzzle Concept use it however you like all I ask is a credit link to : thegoldguys.blogspot.com/ or www.lumaxart.com/

Det kommer jag göra i fortsättningen för jag kommer helt säkert använda fler snygga ikoner därifrån.

Facebook: En vän is a friend ist ein Freund, eller...?

Läser om datormedierade relationer i Digitalis Filosofi. Författarna resonerar kring vänskap i den virtuella världen kontra den verkliga världen. Den virtuella vänskapen är, menar man, tämligen onyanserad jämfört med den verkliga vänskapen. Den virtuella vänskapen kommer inte med samma komplexa bagage av relationsbyggande som den verkliga vänskapen. På Facebook är man vän eller inte. Punkt slut. Detta är problematiskt, eftersom vi normalt lägger in något helt annat i begreppet vän än "a click of a button".

Det må så vara, men jag tycker att man missar något om man bara överför begreppet vän från en kontext till en annan, utan att förstå att det vi tolkar in i ett begrepp faktisk beror på sammanhanget. Sättet att umgås med vänner på Facebook skiljer sig från umgänget IRL. Nyanserna mellan vän, bekant, kollega etc. tar sig andra uttryck. Vissa FB-vänner kommunicerar jag i princip aldrig med, även om dom hör till mina bästa vänner IRL. Med andra vänner har jag ett betydligt aktivare umgänge på FB och det beror bl a på att dom är aktiva, lägger upp foton, länkar och skriver små finurliga inlägg som jag vill kommentera. Vissa av dom har jag inte alls en särskilt nära relation till i den verkliga världen, men dom är mina FB-vänner. Inget konstigt alls med det. Innebörden av begreppet vän skiftar med kontexten och vi människor är anpassningsbara.

Jag tar ett exempel från den verkliga världen också, så ni förstår hur jag menar. Alla som någon gång träffat en amerikan mer än en gång, har säkert märkt att det går ganska snabbt att bli vän med amerikaner. För många år sen pluggade jag i Schweiz. Där träffade jag en amerikansk tjej, Deborah, som på ingen tid alls presenterade mig för folk hon kände som "This is my good friend Elisabeth". Trots att vi knappt kände varandra var jag inte bara hennes vän utan dessutom en god sådan. I Deborahs kultur är en friend inte riktigt samma som vän i min kultur, även om friend = vän. Som sagt, innebörden av ett begrepp måste förstås utifrån sin kontext, sin kultur. Jag kan väl tillägga att Deborah ganska snart också var min vän...

Många sidor senare i Digitalis Filosofi läser jag också att "när vi för in datorer som system i den kulturella miljön förändrar vi också förutsättningarna för kulturen" (s. 43).

My point exactly.

Vad tycker ni andra Facebookare?

GoogleDocs + bonus = I like!

På min arbetsplats har vi en del gemensamma dokument på GoogleDocs och det är ju himla praktiskt, även om formateringen inte är helt stabil alla gånger. Ytterligare en finess som jag just upptäckte är att man kan skapa pdf-filer utan att ha en pdf-skrivare installerad! Perfekt för min privata laptop. Att köpa en dyr Adobe-licens är ju inte ett alternativ även om det finns gratisprogram på nätet. Har dock inte provat något. Jag har ju GoogleDocs!

Hur kan jag använda GoogleDocs i undervisningen? Jag jobbar mycket med asynkrona diskussioner där studenterna, i mindre grupper, diskuterar sig fram till lösningar på olika språkvetenskapliga frågor. Ett viktigt led i diskussionerna är att alla gruppmedlemmar måste kommentera alla frågor. Jag vill ju se att alla deltagit, samt vad de förstått och inte förstått. Ibland blir de här diskussionerna otroligt långa och kanske lite svåra att överblicka. Vissa frågor skulle nog passa bättre att lösa i ett gemensamt dokument i stället - särskilt såna där det finns tydliga rätt och fel. Detta tål att tänkas på.

En uppenbar plats för GoogleDocs är i uppsatskurser med peer review. Här tänker jag att om varje uppsats låg på GoogleDocs skulle följande inträffa:

• Alla kommentarer görs i ett dokument. Författaren slipper samordna alla olika versioner som mejlas runt.
• Läraren ser enkelt vilka som varit aktiva och skrivit kommentarer, och vilka som inte deltagit.
• Alla granskare (inklusive läraren) kan bygga vidare på befintliga kommentarer i stället för att kanske säga samma sak igen och igen och igen.
• Det faktum att peer reviewn synliggörs kan nog få en och annan att anstänga sig lite extra. Plötsligt blir det så uppenbart att man inte deltar.

Att dela dokument tycks mig vara ett synnerligen bra sätt att stödja kollaborativt lärande. Skulle va roligt att höra hur några av er jobbar med delade dokument.... Välkomna med inspiration!

Alla är inte lika positiva till just GoogleDocs. En av bloggarna jag följer är av en annan åsikt. Det vidgar alltid vyerna att se med andra ögon. Kanske kommer jag tänka annorlunda när MDH äntligen uppdaterar till Blackboard 9.1. Då tar jag för givet att man kan dela dokument, antingen direkt i plattformen, eller genom att koppla den till t ex GoogleDocs. Annars är den ingenting att ha! Det kommer att hända nästa år enligt chefen. Det tackar vi för!

Vocabulary Videos and FlashCards for SAT, ACT and GRE - VocabAhead.com Vocabulary Videos

Internet är banne mig fantastiskt. Det liksom uppmuntrar till connectivism genom att bara vara. Orden i fetstil visar vilka noder jag hoppat på i min senaste upplevelse:

Först läste jag senaste veckobrevet, blev nyfiken på bubble.us och tänkte kolla instruktionsvideon från Palmbreezecafe. Men oj, den länken funkade inte så då fick det bli den norska filmen i stället. Där på YouTube dyker det upp en lista med andra filmer så medan jag lyssnar på norska scannar jag övriga filmtitlar och hittar en med vocabulary i titeln. Jag undervisar ju i engelska så det kan vara något. Jag klickar och vips får jag en orddefinition, fast på film i stället för vanlig ordbokstext. Vilken bra idé! Jag tar mig vidare till källan och hittar en fantastisk resurs för engelsklärare och andra språkintresserade. Förutom att prenumerera på 'dagens ord'-filmer kan man t ex låta studenterna göra egna vocab-klipp och ladda upp. Känns absolut som att jag kommer använda den här sajten i undervisningen. Här är den:

Vocabulary Videos and FlashCards for SAT, ACT and GRE - VocabAhead.com Vocabulary Videos



Tänk om länken till Palmbreezecafe hade funkat.... Då hade jag aldrig kollat den norska videon. Och då kanske jag inte snubblat över den här vocabularysajten. Helt plötsligt känns livet väldigt slumpartat, och det kan ju vara spännande, eller....?

Vad händer med min blogg?

Varför syns inte högerspalten?
Var är resten av mitt inlägg om web 2.0 - det verkliga livet? Jag vill att det ska synas!
Varför ligger ett borttaget inlägg kvar bland deltagarbloggarna på kursen?
Varför kan jag bara infoga hela URL när jag infogar länkar? Så himla osmidigt!
Och var är läsarna? Kanske någon annan ser det som försvunnit på min dator?

RSS - wow!

Har precis lärt mig vad den här pigga lilla symbolen betyder. Jag har ju faktiskt sett den överallt men inte riktigt fattat grejen förrän nu. Och vilken grej att fatta! Det känns ju som att RSS är en del av svaret på den stora informationsfrågan. Det blir tummen upp för Google reader!

Jag har samlat på mig ett antal prenumerationer i Google reader och det jag verkligen gillar är att den letar upp sajter med RSS-feeds åt mig utan att jag behöver ange exakt adress. Den googlar förstås! Jag skrev in English grammar och vips dök det upp en massa spännande förslag. Allt går with a click of a button som killen i de underbara filmerna från commoncraft säger. Det såg inte ut att vara lika enkelt i Bloglines men jag har bara tagit en snabbtitt där.

Att använda Google känns som ett ställningstagande. Precis som att browsa med Firefox i stället för Internet Explorer. Sköna och användarvänliga gratisprodukter. Google ÄR web 2.0, som det står i en artikel av Tim O'Reilly.

Det är ingen tvekan om att RSS är användbart i undervisningen. Allra bäst verkar det passa på kurser där omvärldsbevakning ingår. Mina kurser har ofta ett lingvistiskt fokus och att läsa nyheter ingår inte riktigt. Men det måste ju finnas bloggar och annat som passar i mina kurser också. Några såna har jag hittat: en blogg från Macmillan dictionaries där man kommenterar engelskan runt om i världen, en annan där man får ett word of the day och ytterligare en sajt om engelska ord: World Wide Words. Lägger upp några här på bloggen. Sen finns det ju tonvis av sajter med ESL-material som uppdateras med nya övningar. Ut och leta alltså.

Den stora frågan är hur det hela ska administreras. Vi använder Blackboard - och inte direkt den nyaste versionen. Det går visserligen att lägga till weblänkar men jag vill ju ha det som Michael Wesh! En dynamisk lärplattform där RSS-feedsen (säger man så?) finns på en flik bland alla andra. Hela grejen med RSS är ju att man ska gå till ett ställe för att få all info. Någon sån funktion har jag inte sett i Blackboard. Skrev in RSS i hjälpfunktionen, men fick 0 träffar. Jag antar att jag skulle kunna öppna ett konto på Google reader för varje kurs och sen länka till det i Blackboard. Fast då måste studenterna väl ändå logga in med lösenord varje gång. Det här känns så web 1.0 . Det måste finnas ett bättre sätt. Tips, någon?

RSS verkar vara ett toppensätt att göra relevant information tillgänglig. Men man måste ändå både söka och sålla. Tydligen sker en utveckling här också med något som kallas the Semantic Web. Diskuteras här. Tanken är att browsern, snarare än människan, ska göra jobbet. Exakt hur det funkar vet jag inte ännu men det finns iaf en logo:

Google reader verkar vara ett steg på vägen.

Web 2.0 - det verkliga livet?

Ibland när man pratar med någon vet man precis vad den personen kommer säga innan den pratat klart. Ofta handlar det nog om att man känner igen sig i situationen och har tillgång till samma referensramar. Ofta har man rätt. På samma sätt kan det vara när man läser. Det hände mig när jag läste om unga nätkulturer i den här skriften:

En av artiklarna handlar om några ungdomar och deras mobiltelefoner. Mobilen är deras viktigaste ägodel. Dom berättar om hur dom använder sina mobiler och en kille, Jonas 19 år, säger att om man går genom ett villaområde på natten och... Här kommer ett sånt där ögonblick igen där jag tänker att jag känner igen mig precis. Innan jag läst klart meningen dyker bilden upp av mig själv som yngre. När jag gick hem ensam sent på natten tyckte jag också det var jättebra med mobil för man kunde alltid låtsas prata med någon. Då kanske eventuella rånare/våldtäktsmän inte skulle ge sig på mig. Mobil är smart. Sen fortsätter Jonas sin mening: ...har lite tråkigt, så är det alltid någon som har ett oskyddat närverk och ger en gratis megabitanslutning till internet. (s 19). Okej, vi har nog inte samma referensramar. Och vi är uppvuxna med olika versioner av internet. Jonas och hans kompisar lever i web 2.0, den sociala och interaktiva webben där man umgås, samarbetar och delar med sig av sig själv och sitt liv. För dom är det här det verkliga livet. Och det är inte bara tonåringar som lever sitt liv på nätet. En annan (28-årig) röst I Unga nätkulturer är online nästan jämt eftersom exakt allt han gör på nätet är relevant för honom. Han uppdaterar ständigt sin miniblogg - lite som loggen på facebook inbillar jag mig - så att alla hans vänner vet vad han har för sig. Han gillar att man får ta del av små intima situationer i varandras liv ... och kan skapa sitt eget Big Brother online med riktiga människor man har en relation till. (s.11)

Men stopp ett tag! När hände det här? När jag tänker tillbaka på web 1.0 (det internet som jag började använda under senare halvan av 90-talet) slår det mig att något som var utmärkande för interaktion på nätet var att man fick chansen att vara anonym, eller ännu hellre anta en annan identitet. Min lillebrors första hotmail-adress är ett skolboksexempel: Han uppgav att han var 5-barnsmamma, bodde på en liten ö i söderhavet och födde upp kor. Bara för att det var möjligt. Jag tror aldrig att han använde den här identiteten till något, men ändå...

En amerikansk tjej som jag lärde känna ungefär då hade träffat sin man - en svensk kille - på nätet. En av de första sakerna hon berättade för mig om hur det gick till var att we never ever once fibbed. Detta att umgås på nätet utan att ljuga om sin identitet - att vara sig själv - var något ovanligt och sensationellt. Nästan så att jag inte trodde henne.

Nu är läget snarast det motsatta. Nu vill man vara sig själv och visar gärna vem man är i både bild och text. Vällästa bloggar är självutlämnande bloggar. För visst är det som killen i unga nätkulturer säger: det är kul att ta del av de små detaljerna i varandras liv. Och det här är inget nytt, det är bara det att nätet, och då framför allt det vi kallar web 2.0, gett oss nya verktyg att interagera. Web 2.0 är en del av det vanliga, verkliga livet så varför skulle man helt plötsligt börja leva med olika påhittade identiteter?

Man kan vända på det också. Att skapa en låtsasidentitet är, som den här skriften påpekar, inget unikt för internet. Identitetssökande unga har alltid provat nya identiteter, om än bara för en liten stund. Man testar nya kläder, pratar med annan dialekt i affären, eller lägger till några år på sin ålder när det passar ens syften. Problemet med låtsasidentiter på nätet är dock att dom inte försvinner när man stänger av datorn. (s. 12)

Med web 2.0 verkar det som att det verkliga livet och livet på nätet har hunnit ikapp varandra. Är det ens meningsfullt att tala om IRL längre?

Bloggar: Då kör vi...

...igång med bloggandet.

Precis när jag tänkte skriva att vad spännande att äntligen bli en bloggare så inser jag att jag faktiskt har bloggat tidigare. Året var 2001 och under ett års tid bloggade jag om mitt kommande bröllop på en bröllopssajt. Fast det här var ju egentligen före webb 2.0 så min blogg kallades för dagbok och interaktionen gick genom sajtens diskussionsforum där läsare skrev kommentarer. Mina inlägg var också mycket längre än i dagens bloggar, mer som små berättelser. Min bröllopsdagbok finns faktisk kvar här. Kan vara kul som jämförelse.

Jag tror starkt på bloggar i undervisningen. Vetskapen om att det jag skriver kommer att läsas av fler än läraren gör bloggandet mer meningsfullt. Dessutom finns det så otroligt många kloka tankar bland studenterna som behöver kanaliseras någonstans. Vore synd om läraren var enda mottagaren. Att låta studenterna dela med sig av sina reflektioner och få snabb feedback skapar också en personligare atmosfär i klassrummet. Ett av de tillfällen när det uppstår en sån där superfokuserad tystnad i klassrummet, och jag har allas uppmärksamhet till 100%, inträffar varje gång jag lyfter fram och kommenterar (anonyma)citat från studenternas texter. ALLA sitter på helspänn, dels för att se om just deras citat dyker upp, dels för att dom verkligen är intresserade av vad kurskamraterna säger. Med hjälp av bloggar blir den här interaktionen mer direkt, och ännu fler tankar får chansen att lyftas fram.

Sen har vi ju förstås själva reflektionsmomentet, som är ett utmärkt stöd för lärandet.

De gånger jag hittills använt bloggar i undervisningen har det alltid varit inom Blackboard (lärplattformen vi använder). Dom känns lite opersonliga och är stelare än en riktig blogg som denna. Måste fundera på hur jag ska göra med det här. Finns det några synpunkter eller erfarenheter där ute?

Det kan hända att jag blir bloggberoende efter det här, och vill fortsätta. Men i så fall behöver jag läsare, dialog och andra bloggare att kommunicera med. Det känns som att bloggandet blir verkligt meningsfullt bara i dialog med andra, samtidigt som formen inbjuder till monologiska utsvävningar.

Monologen som dialog. Mycket intressant genre. Hmm...