Precis som många andra här på kursen har nu även jag fallit för bloggen som pedagogiskt verktyg. Endast fantasin tycks sätta gränser för hur den kan användas. Nu när jag har stramat åt mitt fokus, kan jag också börja läsa in mig på ämnet blogs in education. Det verkar finnas mycket där
Stannade till på café på vägen till jobbet imorse och drack en härlig latte medan jag läste en artikel om educational blogging av Stephen Downes. Den har visserligen några år på nacken, men Downes sätter fingret på vad bloggande egentligen handlar om, och därmed hur man som lärare ska tänka för att få igång ett äkta bloggande. Det handlar inte så mycket om att ge studenterna uppgifter att skriva om i sin blogg, utan snarare om att ge uppgifter där deras inlägg alltid bygger på något de läst. Connectivism. Linking deluxe.
Stephen Downes säger det bättre själv:
blogging isn’t really about writing at all; that’s just the end point of the process ... Blogging is about, first, reading. But more important, it is about reading what is of interest to you ... And it is about engaging with the content and with the authors of what you have read. ... If a student has nothing to blog about, it is not because he or she has nothing to write about or has a boring life. It is because the student has not yet ... learned to meaningfully engage in a community. For blogging in education to be a success, this first must be embraced and encouraged.
Det gäller att få igång ett äkta bloggande. Ett bloggande på bloggandets inneboende villkor. Annars kan det kännas lite som att vara marinminister i Schweiz*. Och hur kul är det?
E
*Det där uttrycket har jag snott från min roliga kollega, Hans. Jag tyckte det var så kul att jag använder det om alla typer av "nästan"-situationer, eller vad man nu ska kalla det.
