det är rätt mycket i livet som är pågående, in progress, under utveckling, emerging...
till exempel digital kompetens och lärande och en massa tankar kring detta
Vill absolut tipsa om den här tidskriften. Med både praktiskt och teoretiskt fokus för alla som undervisar i engelska som främmande språk.
Teaching English with Technology(TEwT) is a free online double-blind peer-reviewed journal that seeks to disseminate cutting-edge work focussed mainly on the use of technology in TESOL (Teaching English To Speakers of Other Languages).
Av en slump hittade jag en liten artikel med titeln Making Chat Work in the Classroom, vilket är precis vad jag håller på med i projektarbetet. Vid närmare genomläsning visade det sig iofs att den är mer en praktisk how-to-guide än en pedagogisk djupdykning. Dessutom från 2001. Men med tanke på hur svårt det är att hitta riktigt relevant litteratur till mitt projekt så är det en bra början! Ska söka igenom arkivet efter mer.
Jag tänker mycket på blended learning just nu och är nästan besatt av idén att använda chatt i klassrummet. Det är något med det skrivna ordet som gör det till ett oslagbart verktyg för tänkande. Dessutom: Tänk om alla studenters tankar och åsikter plötsligt blev tillgängliga under en diskussion.Vilket lyft! Vilket engagemang! Tanken svindlar...
Snubblade av en slump över TodaysMeet, ett verktyg som liknar twitter men är enklare att hantera eftersom det bara kräver internetuppkoppling. Om man öppnar upp en kanal där kan man låta studenterna skriva kommentarer, åsikter, feedback etc. under ett seminarium och tex projicera på tavlan.
Själv har jag skapat en kanal inför en temadag om nätbaserat lärande som vi ska ha på min arbetsplats. Plan A är att samla in synpunkter och önskemål från deltagarna så att vi kan lägga upp dagen på bästa sätt. Plan B är att "tvinga" samtliga kollegor att prova på ett verktyg med stor pedagogisk potential, och förhoppningsvis väcka lite nyfikenhet och nytänk. Jag skulle också vilja testa TodaysMeet under temadagen - kanske för att låta alla kommentera och ge feedback under deltagarnas redovisningar.
Äntligen har jag testat något jag varit sugen på ända sen jag såg filmen om Twitter i undervisningen. Jag har bloggat om det tidigare, men bäddar in filmen igen, bara för att:
Att låta studenterna twittra frågor under en storföreläsning och sen projicera allas inlägg på tavlan, känns så klockrent. Responsen blir så mycket bättre än vid enbart muntlig kommunikation eftersom
många fler vågar ställa frågor
fler tankar kommer fram och
fler får feedback.
Dessutom är det något med skriftspråket som gör att du tvingas formulera dina tankar lite tydligare innan du skriver ner dom. Sen är ju skriftspråket bestående - skrivna tankar finns kvar och kan utvecklas och återkommas till när som helst.
Hur kan jag överföra det här till min egen undervisning på Högskolan?På mina kurser och bland mina studenter känns steget till Twitter För Alla fortfarande för stort. Jag har ett konto men har t ex inte installerat Tweetdeck, vilket jag antar att man behöver för det här upplägget.
Hmm... *kliar mig i huvudet*
Nästa upplevelse att skicka mig ett steg närmare handling var ett onlineseminarium via AdobeConnect där frågor från chatten varvades med frågor från folk på plats. En aha-upplevelse som jag bloggat om här.
Hmm... *glödlampan tänds*
Min kurs i översättning (engelska). Här skulle man kunna låta studenterna skriva sina översättningar i chatten (en mening i taget) och projicera på tavlan för gemensam feedback. Då skulle många fler få feedback på sina lösningar än vid traditionell genomgång där vi bara hinner med ett förslag på varje mening. Det går ju inte att ha 20 exempel på samma mening när studenterna antingen måste säga och jag skriva, eller dom skriver på tavlan. Det tar evigheter. Dessutom har vi 20 olika meningar att hinna igenom. Det är bara att hoppas på att den som fått mening 1 gör några representativa fel som alla kan lära av... Eller, om lösningen är rätt, att dom som gjort fel förstår varför. Ett annat problem vid muntliga genomgångar är att det alltid är samma lilla grupp studenter som vill svara frivilligt. Som lärare vill jag ju kunna se hur gänget på bakre raden har tänkt också, för det är förmodligen dom som bäst behöver feedback.
Sagt och gjort. På seminariet häromdagen hade jag bokat en datasal och när vi kom till momentet där vi går igenom studenternas översättningar fick dom logga in på AdobeConnect. Jag hade skapat ett möte med 3 rum (layoter):
ett välkommenrum, där de fick testa chatten och svara på en liten undersökning
ett översättningsrum, där studenterna (i grupper om 3) skrev in sina lösningar i chatten. Jag kopierade över att antal representativa lösningar till en whiteboard för snabb feedback - rödpenna för fel, stjärna för rätt. Allt projicerades på tavlan så att vi också fick lite muntlig kommunikation kring varje mening.
ett tack-och-hej-rum där de fick skriva några snabba kommentarer i chatten om hur arbetssättet funkade.
Connect i klassrummet
Ergo: Det funkade riktigt bra! Engagemanget var på topp och jag fick möjlighet att ge feedback på fler förslag. Allt finns kvar i chatten och på whiteboarden och länken till mötet ligger på vår lärplattform så att studenterna kan gå in och kika när dom vill. Visserligen hann vi inte så långt som jag tänkt och jag hade lite problem med textstorleken på whiteboarden, men det känns som bagateller i sammanhanget. Jag fortsätter med Connect i klassrummet under resterande seminarier och planen är att detta ska vara mitt projekt. Ska genast sätta mig ner och skriva klart förslaget. Hoppas det blir godkänt!
Hmm... Tänk om jag haft en interaktiv tavla. Då hade jag sluppit omvägen via whiteboarden i Connect och hade kunnat kommentera direkt i chatten, på tavlan, med rödpenna och stjärna. Högskolan har precis tagit in två tavlor på prov och jag måste försöka testa dom under terminen. Jag har en idé om hur...
Har precis deltagit i ett jätteintressant online-seminarium om sociala medier i undervisningen. Ett budskap var att web 2.0 beskriver en historisk tidsepok som nu övergått till sociala medier. En naturlig utveckling som speglar användningen hos massan. Facebook och Twitter är framtidens tjänster för undervisning.
Förutom intressant presentation av Peter Giger så var seminariet i sig ett bra exempel på hur digitala och fysiska samtal funkar ihop. Seminariet hölls i en fysisk lokal, med deltagare som åt lunch (!). Jag deltog via adobeconnect och såg bild på föreläsaren, presentationen, hade tillgång till chatt i adobe + twitter igång eftersom Peter Giger rekommenderade detta och delade ut en hashtag i början. Efter presentationen varvades frågor från fysiska deltagare med frågor i chatten och kommentarer på twitter. Wow!
Läser om Mixable: en applikation som låter studenter interagera med sina kursare på Facebook. Den pilotas just nu på ett amerikanskt universitet och är tänkt att fungera såhär:
Drawing on course registration data, Mixable invites students in virtual rooms with classmates in each of their courses. Once there, it lets them post and start comment threads about links, files, and other materials that might be relevant to the course — or not. The point is, there is no administrative authority determining what should (or must) be posted or discussed, and students are free to abstain from participating — just like on Facebook. Professors can join in, but they don’t run the show. And students can choose to make posts viewable by some classmates and not others. “In essence, the conversation is owned by the student,” says Kyle Bowen, the director of informatics at Purdue. (från Inside Higher Ed, 6 oktober 2010)
Spontan reaktion:jättesmart!
I eftertankens kranka blekhet:vad vinner man, förutom automatiken i administrationen? Skillnaden mellan mixable och en vanlig lärplattform tycks rätt liten. Det skulle i så fall vara att studenterna redan är inne på FB och därför hellre använder mixable.
Behövs mixable? Det är möjligt. Kanske. Jag vet inte.
Jag är varken för eller emot - jag bara försöker förstå.
Jag fortsätter på bloggspåret och tänker att bloggen är den nya hemsidan. Till exempel har Charlotta Wasteson, med bloggen som utgångspunkt, byggt upp en jättefin sida kring svenskämnet på gymnasiet som jag länkar till här!
Vad kan jag göra med den här bloggen för att stödja lärandet? Jo, jag utnyttjar gadgetarna! En stor del av mitt digitala lärande sker just nu genom bloggar så för att skapa lite ordning i all kunskap som finns i bloggvärlden har jag delat upp min tidigare långa och röriga blogglista i två olika: en där jag samlar kursbloggar och en med (övriga) bloggar om e-learning. I den senare finns visserligen ett par bloggar med lite mer tekniskt fokus, men än så länge är dom inte tillräckligt många för att motivera ytterligare en kategori. En liten gadget X 2 har plötsligt blivit min nya RSS-läsare! Samma sak gjorde jag med min tidigare länklista: la till en extra länk-gadget och ordnade upp länkarna i engelskalänkar och e-learninglänkar.
Vips känns kunskapen så otroligt mycket mer lätttillgänglig! Jag får snabbare överblick över nyheter och kan lättare hitta tips att dela med mig av i bloggen. T ex sidan Road To Grammar som bl a innehåller 365 online quizzes på olika grammatiska teman m. tillhörande förklaringar. En resurs jag absolut kommer låta mina studenter använda sig av som komplement till ordinarie kurslitteratur. För er som undervisar yngre barn finns även Road To Grammar Junior.
Till sist: Kom jättegärna med (länk)tips för SV2-undervisning!
