Mobiltelefonen - ett verktyg för lärande

Hallå där!

Det var evigheter sen jag gjorde något inlägg men jag skördar fortfarande frukterna av min tid som student på kursen Digital kompetens och lärande. (Har fortfarande några uppgifter kvar - om lärplattformar och lag & rätt. Men det är svårt att hitta motivationen för att avsluta när jag redan lärt mig så mycket...)

Det senaste året har jag experimenterat med mobiltelefoner i klassrummet. Nästan alla studenter har ju smart phones och det är klart att dom ska användas för att stödja lärandet! Jag har använt Mentimeter, som är en supersmidig tjänst för snabbomröstning m hjälp av mobilen. Idag höll jag ett online-seminarium på temat mobilen - ett verktyg för lärandet. Klicka för att lyssna på inspelningen i Adobe Connect!

På MindShift finns fler idéer och erfarenheter kring det mobila lärandet.

Hur jobbar ni med mobiltelefonen?

Ny teknik innebär omtänk

På en sajt med det spännande och kanske lite skrämmande namnet MindShift läser jag att...

...Thanks to mobile technology, our current location can alwyas be transformed into a classroom.

Tanken svindlar, på ett fantastiskt sätt. Jag undrar om vi inser vidden av det hela.

Särskilt när man pratar om mobilförbud i skolorna, datorförbud på möten och seminarier etc. etc.

En avhandling från Stockholms universitet visar hur elever skapar mening med hjälp av digitala verktyg i klassrummet. Den visar också att med datorn i klassrummet pågår det  många parallella lärprocesser, som lärarna missar och som inte får utrymme i slutprodukten. Klicka HÄR för mer info och möjlighet att ladda ner avhandlingen.

Digital kompetenshöjning - hurdå?

Ni vet hur det är när man lärt sig någon nytt. Helt plötsligt bubblar det över av entusiasm och man vill gärna att andra ska hoppa på tåget också. Helst i farten. IKT-kunskaper för lärare av alla kategorier är inget undantag, och här finns dessutom viktiga och väsentliga krav uppifrån. Och nerifrån också för den delen. Digital kompetens hos lärare i allmänhet är nödvändigt. Digital kompetens hos lärarutbildare i synnerhet är nödvändigt. Men hur 17 gör man för att höja den digitala kompetensen hos lärarkollegorna?

Svaret stavas sharing, collaboration & community. Det vet alla digitala infödingar redan. Pedagogerna håller också med om att lärandet är socialt och att kunskap konstrueras i gemenskap och tankeutbyte.

Något annat som många lärare håller med om är att man inspireras av att höra hur andra lärare jobbar. Fast själv är man ofta lite dålig på att dela med sig av sina egna erfarenheter. Kanske tror man inte att det man gör är så speciellt märkvärdigt? Men det är det!

Lång historia kort så har några på min arbetsplats (Mälardalens Högskola) i samarbete med Högskolan i Gävle, Örebro Universitet och LinnéUniversitetet startat upp en seminarieserie som vi kallar e-lunch om IKT. En gång i månaden berättar en lärare hur han eller hon jobbar med IKT i undervisningen. Seminarierna äger rum i Adobe Connect och som deltagare kan du lyssna och ställa frågor i chatten. Det går alltså utmärkt att luta sig tillbaka och tugga i sig en smörgås under seminariet, om det inte är du som presenterar förstås. Sista torsdagen i varje månad, kl. 12.15-13.00 händer det något här! Seminarierna spelas in och här är länken till mitt seminarium om Chatt och Snabbomröstning i klassrummet.som var först ut.

E-luncherna känns som ett trevligt och opretentiöst sätt att ge och få inspiration. Hittills verkar det mest vara  IKT-entusiaster som deltar, men vi jobbar på att sprida informationen bland kollegorna.

Om du var en kollega som känner dig lite osäker på det här med IKT - vad skulle få dig att åtminstone testa att komma på ett seminarium? Och vad skulle kunna få dig inspirerad att vilja experimentera lite med ny teknik i undervisningen?

Flexspan: Webbseminarium om pedagogisk utveckling

Efter en tid av låg aktivitet på bloggen loggar jag in och blir påmind om varför bloggen är så fantastisk. Bloggen är min nyckel till lärande - i det här fallet när det gäller IKT. Med hjälp av några blogglistegadgets (svensk långsammansättning) har jag organiserat mina kunskapskällor här till höger och varje gång jag scannar igenom senaste inläggen stöter jag alltid på något som är relevant för just precis mig. Nu senast ett inlägg från Alastair Creelman om ett webseminarium om högskolepedagogisk utveckling. På min arbetsplats håller vi just precis nu på att bygga upp vår högskolepedagogiska enhet och då dyker det här seminariet upp. Relevant var ordet. Har anmält mig till 22 juli, trots att det är mitt i semestern. För så är det ju med flexibelt lärande att det inte spelar nån större roll var du befinner dig, så länge du är uppkopplad.

När man ändå är inne på andra bloggar kan man alltid passa på att kolla deras blogglistor och länkar. Då blir man genast varse att det ena alltid leder till det andra.

Relevant, sa Bill. Högrelevant, sa Bull.

Flexspan: Webbseminarium om pedagogisk utveckling: "Vill du veta mer om hur ledande universitet i världen arbetar med universitetspedagogisk utveckling? 8 och 22 juli får du möjlighet att del..."

Inspelade föreläsningar = mer tid för lärande

I mitt förra inlägg skrev jag om hur Alastair Creelman och kursträffen fått mig att tänka om. Om jag spelar in mina presentationer och lägger upp så att studenterna kan lyssna igenom före varje seminarium, och innan dom läser kurslitteraturen så borde följande inträffa:

• Studenterna tycker att det blir lättare att förstå och orientera sig i kurslitteraturen.
• Studenterna kommer bättre förberedda till seminariet eftersom dom vet att läraren inte föreläser.
• Inspelad föreläsning + kurslitteratur stödjer fler lärstilar.
• Inspelad föreläsning som stöd till kurslitteraturen har större chans att bygga upp studenternas förförståelse inför varje seminarium. (Många tycker att boken är för svår - det är ju grammatik!)
• All undervisningstid kan ägnas åt aktiviteter där studenterna tillämpar och befäster sina kunskaper.
• Eventuella genomgångar kommer därmed styras av deras frågor.

Så tänker jag mig.


Igår hade jag mitt sista seminarium på sagda grammatikkurs och inför det ville jag testa detta med inspelning. Jag tänkte mig först en screencast, där jag helt enkelt visar min ppt-presentation och pratar till den. Det gick inte så bra. Screenr kan bara göra 5-minutersinspelningar så det gick bort. Sen testade jag CamStudio och gjorde en inspelning men det hela föll på att jag inte kunde öppna filen efteråt. Jag behöver förmodligen bara installera en annan mediaspelare, men om studenterna får samma problem krävs extra instruktioner (finns ingen tid nu).

Hmm...Det måste finnas ett enklare sätt!


Och det gör det! I Power Point! Detta program som jag varit på väg att överge har den senaste veckan återtagit sin position som mitt favoritpresentationsverktyg. Av flera anledningar:

• Tack vare iSpring Free, ett fiffigt add-in som bl a konverterar ppt till flash och låter dig bädda in youTube-filmer i presentationen.
• Och så tack vare slideboom, en tjänst (typ slideshare) där man laddar upp och delar sina ppt-presentationer. 
• Och så naturligtvis tack vare Power Point, där det finns en funktion som låter dig spela in berättarröst till din presentation.
• Absolut tack vare Åsa Kronkvists fantastiska sajt Presentera online, där jag lärde mig hur man gör.

Och nu kommer det fiffiga: när man laddar upp sin presentation på slideboom så följer berättarrösten med.Sen kan man antingen bädda in presentationen på lärplattformen, eller lägga upp en länk så kommer studenterna åt den. Så himla bra!

Man kan bädda in den i bloggen också, så då gör jag väl det:

Structural variation

View more presentations or Upload your own.

Jag märker att det blir rätt monotont att prata utan gensvar, så det är något jag måste träna upp. Jag behöver också tänka på hur jag utformar presentationen så att den blir mer interaktiv. Jag gjorde ett försök genom att lägga in en länk till en online-övning. I fortsättningen vill jag ha mera sånt.

En lustig sak: Mitt under inspelningen upptäckte jag ett stavfel, men hade inte tid att göra om allt så jag kommenterade det och fortsatte. På seminariet sen fick jag höra av studenterna att dom gillade det, för då blev det mer personligt! Här gäller det alltså att planera in lite spontanitet! Det känns iaf jättekul att jag genomförde det hela, trots den extremt knappa tiden. Och seminariet igår blev riktigt bra - med olika gruppövningar på temat structural variation.

Såhär vill jag fortsätta jobba. Frågan är bara hur jag ska hinna... Som alla andra engagerade pedagoger med stort IKT-intresse så blir det ju en hel del obetald övertid. Är det verkligen värt det? Vad säger ni?

tänka om, tänka nytt, flytta fokus

Kursträffen IRL igår kändes helt rätt efter en lång och ganska ensam tillvaro på nätet.Jag behöver bli bättre på att nätverka. En av framtidens nyckelkompetenser, enligt Alastair Creelman, som gav en av många intressanta presentationer på kursträffen. Alastair, liksom många andra, pratade mycket om att vända på allt, tänka om, tänka nytt, flytta fokus. Det mesta är möjligt med dagens teknik, så varför är vi så fast i gamla traditioner? Till exempel: Varför envisas man med att föreläsa större delen av en lektion när man i stället kan spela in föreläsningen, låta studenterna titta på den och sen ägna den alltför knappa lektionstiden till diskussion och övningar? Det är ju då lärandet händer. Jag behöver inte titta längre än näsan räcker för att få mig en uppiggande tankeställare.Jag har en tung teoretisk kurs i lingvistik där seminarietidenaldrig räcker till för ordentlig diskussion av övningsuppgifter. Eftersom kursen är svår, inte minst syntaxdelen, så föreläser jag en hel del. Jag förklarar och förklarar och förklarar. Hittar på roliga exempel, ofta med karaktärer i populära TV-serier, och med många interaktiva moment. Studenterna gillar verkligen presentationerna (t o m så mycket att somliga struntar i att förbereda sig, eftersom dom lärt sig att läraren är lättare att förstå än boken). Men ändå.... Det är först när dom börjar jobba med olika tillämpningsövningar som det blir riktigt spännande. Och vips hade vi redan dragit över 5 min.Tänk om jag i stället skulle spela in mina föreläsningar!? Jag har ju ppt-presentationer som funkar, så det enda som behövs är lite ljud och bild. Det ska väl inte vara så svårt? (Måste erkänna att just dom avsnitten har jag inte avslutat ännu.) Sen ut med dom på Blackboard bara. Vilket jättebra komplement till den vanliga kurslitteraturen och för fler lärstilar! Dessutom skulle vi förhoppningsvis få en situation där studenterna kommer mer förberedda till lektionen - bland annat för att alla vet att dom inte får någon föreläsning av läraren. I stället kan vi ägna all vår gemensamma tid åt de frågor och problem som dyker upp där och då. Det är precis här som kören (ni vet vilken) ihärdigt börjar sjunga att läraren inte behövs längre. Den är ersatt av datorn etc. etc. Jag tror att det är precis tvärtom. Läraren behövs mer än nånsin - eller iaf precis lika mycket. Men på ett annat sätt. Med såna lektioner kan man verkligen låta studenterna styra lärandet. Som lärare finns jag där och förklarar och fördjupar de tankar som dyker upp - inte dom som jag tror är svåra. Och vi hinner så mycket mer eftersom vi ägnar hela lektionen åt aktivitet och interaktion. Jag ska börja redan imorgon med att lägga upp nästa presentation på Blackboard och tala om för studenterna att jag inte kommer att föreläsa alls på nästa lektion. Dom förbereder sig som vanligt + går igenom min presentation. Sen ägnar vi hela seminariet åt övningar och diskussion. Ni bestämmer!Som Torun sa igår.Och här är Alastairs presentation: Charter eller backpacking, KTH 110518

View more presentations from Alastair Creelman

Bloggtips & Connectivism enligt mig

E-lärandet kan tyckas kaotiskt, men det är helt i sin ordning. Jag läser i den här artikeln om connectivism att

Connectivism is the integration of principles explored by chaos, network, and complexity and self-organization theories. Learning is a process that occurs within nebulous environments of shifting core elements – not entirely under the control of the individual. (min emfas)

Detta kaotiska, men ändå komplexa nätverkslärande utgår från individen, som inte sällan upptäcker den ena guldgruvan efter den andra i sitt till synes slumpmässiga skuttande på nätet. Idag börjar jag min resa på CWastesons bollplank och via blogglistan där upptäcker jag IKT-skafferiet - en blogg full av nyttiga tips och erfarenheter, skriven av en gymnasielärare i svenska och engelska. En titt i IKT-skafferiets blogglista tar mig snabbt vidare till Free Technology for Teachers . Det verkar vara en fantastisk blogg (smaka bara på titeln!) med över 20 000 följare. Och en av dom är jag. Dagens upptäckter får mig osökt att tänka på artikeln om connectivism som ingår i kurslitteraturen. Jag skyndar dit för att kunna länka och hittar ytterligare en relevant blogg: elearnspace. Drar mig till minnes att jag nyligen snubblade över Elza Dunkels blogg om nätkulturer på ett liknande sätt, men minns inte var. Kanske var det på IKT i en lärares vardag, för där hittar jag också inspiration. Nej, nu vet jag. Det var på Petras blogg!


Var ska detta sluta? Förhoppningsvis inte alls!

(bild: lumaxart)