Mobiltelefonen - ett verktyg för lärande

Hallå där!

Det var evigheter sen jag gjorde något inlägg men jag skördar fortfarande frukterna av min tid som student på kursen Digital kompetens och lärande. (Har fortfarande några uppgifter kvar - om lärplattformar och lag & rätt. Men det är svårt att hitta motivationen för att avsluta när jag redan lärt mig så mycket...)

Det senaste året har jag experimenterat med mobiltelefoner i klassrummet. Nästan alla studenter har ju smart phones och det är klart att dom ska användas för att stödja lärandet! Jag har använt Mentimeter, som är en supersmidig tjänst för snabbomröstning m hjälp av mobilen. Idag höll jag ett online-seminarium på temat mobilen - ett verktyg för lärandet. Klicka för att lyssna på inspelningen i Adobe Connect!

På MindShift finns fler idéer och erfarenheter kring det mobila lärandet.

Hur jobbar ni med mobiltelefonen?

pollar för ökad interaktion

Filip och Fredrik blandar muntlig talkshow med inlägg och frågor på Facebook. Funkar kanon hemma i soffan, men kanske lite distraherande under ett seminarium.Tanken med parallell interaktion är däremot riktigt tilltalande. Att då och då under ett seminarium slänga ut en snabb poll till studenterna för att kolla förståelsen eller opinionen kan vara ett bra sätt att öka interaktionen i klassrummet. Dessutom får man interaktion på flera plan och svar som är synliga för alla. Jag har använt Adobe Connect till detta ett par gånger och det funkade riktigt bra. Men jag skulle vilja ha någon superenkel online-sajt i stället så att studenterna bara skulle kunna skriva in URLen i sina mobiler och vips så dyker pollen upp. Det måste väl finnas - eller?

På easypolls kan du skapa en enkel online-poll och bädda in i bloggen, Facebook etc. men vet inte riktigt hur jag ska distribuera den till studenterna. Dessutom ser det konstigt ut när jag klistrar in embed-koden i bloggen:

online survey

Kanske måste det till en gadget?

Testade att bädda in i Blackboard (vår kursplattform) men det funkade inte heller. URLen till pollsidan är lång och krånglig, men Jag vill ha en ren och enkel poll-sida som studenterna kommer åt med en URL via mobiler eller datorer. Fast kanske blir det enklaste ändå om jag lägger länken till pollen på Blackboard och så kan studenterna logga in via mobiler eller datorer.  Då kan det bli såhär:

Poll Noun Phrase


Hade sett snyggare ut med inbäddad poll dock.

Vilket är det bästa svenska order för poll? Omröstning låter inte riktigt lika spännande. Förslag tas tacksamt emot.

Digital kompetenshöjning - hurdå?

Ni vet hur det är när man lärt sig någon nytt. Helt plötsligt bubblar det över av entusiasm och man vill gärna att andra ska hoppa på tåget också. Helst i farten. IKT-kunskaper för lärare av alla kategorier är inget undantag, och här finns dessutom viktiga och väsentliga krav uppifrån. Och nerifrån också för den delen. Digital kompetens hos lärare i allmänhet är nödvändigt. Digital kompetens hos lärarutbildare i synnerhet är nödvändigt. Men hur 17 gör man för att höja den digitala kompetensen hos lärarkollegorna?

Svaret stavas sharing, collaboration & community. Det vet alla digitala infödingar redan. Pedagogerna håller också med om att lärandet är socialt och att kunskap konstrueras i gemenskap och tankeutbyte.

Något annat som många lärare håller med om är att man inspireras av att höra hur andra lärare jobbar. Fast själv är man ofta lite dålig på att dela med sig av sina egna erfarenheter. Kanske tror man inte att det man gör är så speciellt märkvärdigt? Men det är det!

Lång historia kort så har några på min arbetsplats (Mälardalens Högskola) i samarbete med Högskolan i Gävle, Örebro Universitet och LinnéUniversitetet startat upp en seminarieserie som vi kallar e-lunch om IKT. En gång i månaden berättar en lärare hur han eller hon jobbar med IKT i undervisningen. Seminarierna äger rum i Adobe Connect och som deltagare kan du lyssna och ställa frågor i chatten. Det går alltså utmärkt att luta sig tillbaka och tugga i sig en smörgås under seminariet, om det inte är du som presenterar förstås. Sista torsdagen i varje månad, kl. 12.15-13.00 händer det något här! Seminarierna spelas in och här är länken till mitt seminarium om Chatt och Snabbomröstning i klassrummet.som var först ut.

E-luncherna känns som ett trevligt och opretentiöst sätt att ge och få inspiration. Hittills verkar det mest vara  IKT-entusiaster som deltar, men vi jobbar på att sprida informationen bland kollegorna.

Om du var en kollega som känner dig lite osäker på det här med IKT - vad skulle få dig att åtminstone testa att komma på ett seminarium? Och vad skulle kunna få dig inspirerad att vilja experimentera lite med ny teknik i undervisningen?

Inspelade föreläsningar = mer tid för lärande

I mitt förra inlägg skrev jag om hur Alastair Creelman och kursträffen fått mig att tänka om. Om jag spelar in mina presentationer och lägger upp så att studenterna kan lyssna igenom före varje seminarium, och innan dom läser kurslitteraturen så borde följande inträffa:

• Studenterna tycker att det blir lättare att förstå och orientera sig i kurslitteraturen.
• Studenterna kommer bättre förberedda till seminariet eftersom dom vet att läraren inte föreläser.
• Inspelad föreläsning + kurslitteratur stödjer fler lärstilar.
• Inspelad föreläsning som stöd till kurslitteraturen har större chans att bygga upp studenternas förförståelse inför varje seminarium. (Många tycker att boken är för svår - det är ju grammatik!)
• All undervisningstid kan ägnas åt aktiviteter där studenterna tillämpar och befäster sina kunskaper.
• Eventuella genomgångar kommer därmed styras av deras frågor.

Så tänker jag mig.


Igår hade jag mitt sista seminarium på sagda grammatikkurs och inför det ville jag testa detta med inspelning. Jag tänkte mig först en screencast, där jag helt enkelt visar min ppt-presentation och pratar till den. Det gick inte så bra. Screenr kan bara göra 5-minutersinspelningar så det gick bort. Sen testade jag CamStudio och gjorde en inspelning men det hela föll på att jag inte kunde öppna filen efteråt. Jag behöver förmodligen bara installera en annan mediaspelare, men om studenterna får samma problem krävs extra instruktioner (finns ingen tid nu).

Hmm...Det måste finnas ett enklare sätt!


Och det gör det! I Power Point! Detta program som jag varit på väg att överge har den senaste veckan återtagit sin position som mitt favoritpresentationsverktyg. Av flera anledningar:

• Tack vare iSpring Free, ett fiffigt add-in som bl a konverterar ppt till flash och låter dig bädda in youTube-filmer i presentationen.
• Och så tack vare slideboom, en tjänst (typ slideshare) där man laddar upp och delar sina ppt-presentationer. 
• Och så naturligtvis tack vare Power Point, där det finns en funktion som låter dig spela in berättarröst till din presentation.
• Absolut tack vare Åsa Kronkvists fantastiska sajt Presentera online, där jag lärde mig hur man gör.

Och nu kommer det fiffiga: när man laddar upp sin presentation på slideboom så följer berättarrösten med.Sen kan man antingen bädda in presentationen på lärplattformen, eller lägga upp en länk så kommer studenterna åt den. Så himla bra!

Man kan bädda in den i bloggen också, så då gör jag väl det:

Structural variation

View more presentations or Upload your own.

Jag märker att det blir rätt monotont att prata utan gensvar, så det är något jag måste träna upp. Jag behöver också tänka på hur jag utformar presentationen så att den blir mer interaktiv. Jag gjorde ett försök genom att lägga in en länk till en online-övning. I fortsättningen vill jag ha mera sånt.

En lustig sak: Mitt under inspelningen upptäckte jag ett stavfel, men hade inte tid att göra om allt så jag kommenterade det och fortsatte. På seminariet sen fick jag höra av studenterna att dom gillade det, för då blev det mer personligt! Här gäller det alltså att planera in lite spontanitet! Det känns iaf jättekul att jag genomförde det hela, trots den extremt knappa tiden. Och seminariet igår blev riktigt bra - med olika gruppövningar på temat structural variation.

Såhär vill jag fortsätta jobba. Frågan är bara hur jag ska hinna... Som alla andra engagerade pedagoger med stort IKT-intresse så blir det ju en hel del obetald övertid. Är det verkligen värt det? Vad säger ni?

tänka om, tänka nytt, flytta fokus

Kursträffen IRL igår kändes helt rätt efter en lång och ganska ensam tillvaro på nätet.Jag behöver bli bättre på att nätverka. En av framtidens nyckelkompetenser, enligt Alastair Creelman, som gav en av många intressanta presentationer på kursträffen. Alastair, liksom många andra, pratade mycket om att vända på allt, tänka om, tänka nytt, flytta fokus. Det mesta är möjligt med dagens teknik, så varför är vi så fast i gamla traditioner? Till exempel: Varför envisas man med att föreläsa större delen av en lektion när man i stället kan spela in föreläsningen, låta studenterna titta på den och sen ägna den alltför knappa lektionstiden till diskussion och övningar? Det är ju då lärandet händer. Jag behöver inte titta längre än näsan räcker för att få mig en uppiggande tankeställare.Jag har en tung teoretisk kurs i lingvistik där seminarietidenaldrig räcker till för ordentlig diskussion av övningsuppgifter. Eftersom kursen är svår, inte minst syntaxdelen, så föreläser jag en hel del. Jag förklarar och förklarar och förklarar. Hittar på roliga exempel, ofta med karaktärer i populära TV-serier, och med många interaktiva moment. Studenterna gillar verkligen presentationerna (t o m så mycket att somliga struntar i att förbereda sig, eftersom dom lärt sig att läraren är lättare att förstå än boken). Men ändå.... Det är först när dom börjar jobba med olika tillämpningsövningar som det blir riktigt spännande. Och vips hade vi redan dragit över 5 min.Tänk om jag i stället skulle spela in mina föreläsningar!? Jag har ju ppt-presentationer som funkar, så det enda som behövs är lite ljud och bild. Det ska väl inte vara så svårt? (Måste erkänna att just dom avsnitten har jag inte avslutat ännu.) Sen ut med dom på Blackboard bara. Vilket jättebra komplement till den vanliga kurslitteraturen och för fler lärstilar! Dessutom skulle vi förhoppningsvis få en situation där studenterna kommer mer förberedda till lektionen - bland annat för att alla vet att dom inte får någon föreläsning av läraren. I stället kan vi ägna all vår gemensamma tid åt de frågor och problem som dyker upp där och då. Det är precis här som kören (ni vet vilken) ihärdigt börjar sjunga att läraren inte behövs längre. Den är ersatt av datorn etc. etc. Jag tror att det är precis tvärtom. Läraren behövs mer än nånsin - eller iaf precis lika mycket. Men på ett annat sätt. Med såna lektioner kan man verkligen låta studenterna styra lärandet. Som lärare finns jag där och förklarar och fördjupar de tankar som dyker upp - inte dom som jag tror är svåra. Och vi hinner så mycket mer eftersom vi ägnar hela lektionen åt aktivitet och interaktion. Jag ska börja redan imorgon med att lägga upp nästa presentation på Blackboard och tala om för studenterna att jag inte kommer att föreläsa alls på nästa lektion. Dom förbereder sig som vanligt + går igenom min presentation. Sen ägnar vi hela seminariet åt övningar och diskussion. Ni bestämmer!Som Torun sa igår.Och här är Alastairs presentation: Charter eller backpacking, KTH 110518

View more presentations from Alastair Creelman

Chatt i klassrummet

Jag tänker mycket på blended learning just nu och är nästan besatt av idén att använda chatt i klassrummet. Det är något med det skrivna ordet som gör det till ett oslagbart verktyg för tänkande. Dessutom: Tänk om alla studenters tankar och åsikter plötsligt blev tillgängliga under en diskussion.Vilket lyft! Vilket engagemang! Tanken svindlar...

Snubblade av en slump över TodaysMeet, ett verktyg som liknar twitter men är enklare att hantera eftersom det bara kräver internetuppkoppling. Om man öppnar upp en kanal där kan man låta studenterna skriva kommentarer, åsikter, feedback etc. under ett seminarium och  tex projicera på tavlan.

Själv har jag skapat en kanal inför en temadag om nätbaserat lärande som vi ska ha på min arbetsplats. Plan A är att samla in synpunkter och önskemål från deltagarna så att vi kan lägga upp dagen på bästa sätt. Plan B är att "tvinga" samtliga kollegor att prova på ett verktyg med stor pedagogisk potential, och förhoppningsvis väcka lite nyfikenhet och nytänk. Jag skulle också vilja testa TodaysMeet under temadagen - kanske för att låta alla kommentera och ge feedback under deltagarnas redovisningar.

Joachim Thornström skriver om TodaysMeet i Skolväskans blogg.

Adobe Connect i klassrummet

Äntligen har jag testat något jag varit sugen på ända sen jag såg filmen om Twitter i undervisningen. Jag har bloggat om det tidigare, men bäddar in filmen igen, bara för att:

Att låta studenterna twittra frågor under en storföreläsning och sen projicera allas inlägg på tavlan, känns så klockrent.  Responsen blir så mycket bättre än vid enbart muntlig kommunikation eftersom

• många fler vågar ställa frågor
• fler tankar kommer fram och
• fler får feedback. 

Dessutom är det något med skriftspråket som gör att du tvingas formulera dina tankar lite tydligare innan du skriver ner dom. Sen är ju skriftspråket bestående - skrivna tankar finns kvar och kan utvecklas och återkommas till när som helst.

Hur kan jag överföra det här till min egen undervisning på Högskolan? På mina kurser och bland mina studenter känns steget till Twitter För Alla fortfarande för stort. Jag har ett konto men har t ex inte installerat Tweetdeck, vilket jag antar att man behöver för det här upplägget.

 Hmm... *kliar mig i huvudet*

Nästa upplevelse att skicka mig ett steg närmare handling var ett onlineseminarium via AdobeConnect där frågor från chatten varvades med frågor från folk på plats. En aha-upplevelse som jag bloggat om här.

Hmm... *glödlampan tänds*

Min kurs i översättning (engelska). Här skulle man kunna låta studenterna skriva sina översättningar i chatten (en mening i taget) och projicera på tavlan för gemensam feedback. Då skulle många fler få feedback på sina lösningar än vid traditionell genomgång där vi bara hinner med ett förslag på varje mening. Det går ju inte att ha 20 exempel på samma mening när studenterna antingen måste säga och jag skriva, eller dom skriver på tavlan. Det tar evigheter. Dessutom har vi 20 olika meningar att hinna igenom. Det är bara att hoppas på att den som fått mening 1 gör några representativa fel som alla kan lära av... Eller, om lösningen är rätt, att dom som gjort fel förstår varför. Ett annat problem vid muntliga genomgångar är att det alltid är samma lilla grupp studenter som vill svara frivilligt. Som lärare vill jag ju kunna se hur gänget på bakre raden har tänkt också, för det är förmodligen dom som bäst behöver feedback.

Sagt och gjort. På seminariet häromdagen hade jag bokat en datasal och när vi kom till momentet där vi går igenom studenternas översättningar fick dom logga in på AdobeConnect. Jag hade skapat ett möte med 3 rum (layoter):

• ett välkommenrum, där de fick testa chatten och svara på en liten undersökning
• ett översättningsrum, där studenterna (i grupper om 3) skrev in sina lösningar i chatten. Jag kopierade över att antal representativa lösningar till en whiteboard för snabb feedback - rödpenna för fel, stjärna för rätt. Allt projicerades på tavlan så att vi också fick lite muntlig kommunikation kring varje mening.
• ett tack-och-hej-rum där de fick skriva några snabba kommentarer i chatten om hur arbetssättet funkade.

Connect i klassrummet

Ergo: Det funkade riktigt bra! Engagemanget var på topp och jag fick möjlighet att ge feedback på fler förslag. Allt finns kvar i chatten och på whiteboarden och länken till mötet ligger på vår lärplattform så att studenterna kan gå in och kika när dom vill. Visserligen hann vi inte så långt som jag tänkt och jag hade lite problem med textstorleken på whiteboarden, men det känns som bagateller i sammanhanget. Jag fortsätter med Connect i klassrummet under resterande seminarier och planen är att detta ska vara mitt projekt. Ska genast sätta mig ner och skriva klart förslaget. Hoppas det blir godkänt!


Hmm... Tänk om jag haft en interaktiv tavla. Då hade jag sluppit omvägen via whiteboarden i Connect och hade kunnat kommentera direkt i chatten, på tavlan, med rödpenna och stjärna. Högskolan har precis tagit in två tavlor på prov och jag måste försöka testa dom under terminen. Jag har en idé om hur...

Internet i språkundervisningen?

Har varit borta från kursen i drygt 1 månad och det känns som en evighet. Under den tiden har jag funderat en hel del på bloggar och bloggande och har äntligen kommit fram till det som många andra av er redan förstått, nämligen att bloggandet fångar själva kärnan i den digitala kompetensen och framtidens lärande. Jag tänker bl a såhär:

• När du driver en blogg så ökar den tekniska sidan av din digitala kompetens automatiskt (nåja...). Det går nästan inte att blogga utan att vilja lära sig saker som RSS, dela länkar, lägga till gadgets, HTML, Youtube, dela bilder etc.
• Du kan enkelt bygga upp en lärgemenskap av andra bloggare. Sen är det bara att sätta igång och dela idéer, inspiration och kunskap för resten av livet. Snacka om livslångt lärande.
• Du blir en aktiv producent, snarare än en passiv konsument. I kursplaner på olika nivåer talas det om entreprenöriellt lärande. Bloggandet är ett utmärkt exempel.

Bloggandet är helt klart en inkörsport. Vad krävs det då? A click of a button, för att citera underbara commoncraft.


Det är ganska skönt att äntligen ha snöat in på ETT redskap. Digital kompetens kan verka så stort och svårgreppat annars.

Men jag har en liten fråga också. Eftersom jag inte kan låta bli att berätta för kollegorna om RSS, delicious och allt annat smart jag lär mig på den här kursen har jag blivit ombedd att hålla en liten föreläsning på temat digitala medier i språkundervisningen. Målgruppen är lärare som undervisar i svenska som främmande språk på olika universitet runtom i Europa. Jag tänker fokusera på Web 2.0 (begreppet, olika redskap, hur de kan användas). Sen vill jag ju också kunna ge lite konkreta tips på länkar, sidor, artiklar, övningar, tjänster etc. Det är här ni, kära läsare, kommer in i bilden. Jag är säker på att det finns en massa smarta tankar och idéer kring det här bland folk på kursen och skulle bli jätteglad och tacksam för alla slags tips.

Det finns en baktanke här också. Om jag får tips här i bloggen så tänker jag inleda föreläsningen med att använda min egen blogg som ett exempel på web 2.0 och lärande. En meta-grej skulle man kunna säga.

Tack på förhand!, som det heter i vissa typer av förfrågningar.

Jo, jag bestämde mig för att byta mall också. Jag tror att jag är färdig med en 3-spaltsmall med gadgets till höger och vänster. Kanske är det här ett tecken på att jag gått in i en ny fas...

blogga = läsa, inte skriva...

Precis som många andra här på kursen har nu även jag fallit för bloggen som pedagogiskt verktyg. Endast fantasin tycks sätta gränser för hur den kan användas. Nu när jag har stramat åt mitt fokus, kan jag också börja läsa in mig på ämnet blogs in education. Det verkar finnas mycket där

Stannade till på café på vägen till jobbet imorse och drack en härlig latte medan jag läste en artikel om educational blogging av Stephen Downes. Den har visserligen några år på nacken, men Downes sätter fingret på vad bloggande egentligen handlar om, och därmed hur man som lärare ska tänka för att få igång ett äkta bloggande. Det handlar inte så mycket om att ge studenterna uppgifter att skriva om i sin blogg, utan snarare om att ge uppgifter där deras inlägg alltid bygger på något de läst. Connectivism. Linking deluxe.

Stephen Downes säger det bättre själv:

blogging isn’t really about writing at all; that’s just the end point of the process ... Blogging is about, first, reading. But more important, it is about reading what is of interest to you ... And it is about engaging with the content and with the authors of what you have read. ... If a student has nothing to blog about, it is not because he or she has nothing to write about or has a boring life. It is because the student has not yet ... learned to meaningfully engage in a community. For blogging in education to be a success, this first must be embraced and encouraged.

Det gäller att få igång ett äkta bloggande. Ett bloggande på bloggandets inneboende villkor. Annars kan det kännas lite som att vara marinminister i Schweiz*. Och hur kul är det?

E

*Det där uttrycket har jag snott från min roliga kollega, Hans. Jag tyckte det var så kul att jag använder det om alla typer av "nästan"-situationer, eller vad man nu ska kalla det.

bloggen som lärplattform?

Hallå där,


Har varit borta från kursen ett bra tag och barometern lyser rödare än någonsin. Eller är det en termometer? I så fall har jag nog en febertopp...

Funderar som bäst på projektarbetet och var ett tag helt inne på att pilota den senaste versionen av Blackboard och sen utvärdera det hela. Vi måste nämligen snart ta ställning till om vi ska uppgradera vår nuvarande version eller byta till en annan plattform. I det senare fallet brinner det i knutarna. Nu visade det sig dock att IT-sektionen tänkt precis samma sak, så jag ska pilota en kurs, men dom håller i utvärderingen. Och då känns det inte riktigt som mitt projekt längre, även om det ska bli kul. Måste hitta på något nytt...

Det är där bloggarna kommer in i bilden. Sen jag började blogga i den här kursen har jag verkligen känt att bloggarna har en enorm potential, som sträcker sig mycket längre än till rena reflektionsverktyg. Dom funkar t ex som informations- och kommunikationskanal, forum för samarbetslärande och kan skapa social gemenskap - och känsla av ensamhet, för den delen. Detta måste utforskas på ett eller annat sätt.

Under tiden har jag hittat ett bloggprojekt där en hel kurs ryms i en blogg. Bloggen som lärplattform, helt enkelt. Måste undersökas. Kolla in!

Varför ska man krångla till det?


Undrar Elisabeth

Twitter i undervisningen - ett experiment.

Hur jag ska använda mig av Twitter i undervisningen är fortfarande ett frågetecken. Jag letar inspiration på olika ställen och på YouTube hittade jag en film där Dr. Monica Rankin, som undervisar i historia på University of Texas at Dallas, visar hur det kan gå till. Det kan nog kan funka riktigt bra, förutsatt att alla har varsin dator...



Okej, vet inte hur det funkar för er, men jag får inget ljud när jag testar klippet i bloggen. För säkerhets skull kommer länken här.

Wikis. Puh!

Nu har jag levererat mitt första bidrag till Wikipedia, detta dynamiska evighetsprojekt som lätt skulle kunna utvecklas till en folkrörelse. Som ni märker kan jag inte sluta utan kommer sannolikt göra hyperlänkar på vart och vartannat ord trots att wikipedias nybörjarkurs manar till försiktighet. Filosofin är "Hellre en länk för lite än en för mycket" Den som redigerar bör fråga sig: ”Om jag läste den här sidan, skulle informationen som länken leder till hjälpa mig?” Och därmed har jag väl rågat måttet mer än väl för den här gången...

Hursomhelst, jag valde att ändra i en befintlig artikel om metaforer som var väldigt kortfattad och saknade källor. Eftersom jag forskar om konceptuella metaforer koncentrerade jag mig på att utveckla det avsnittet. Vad JOBBIGT det var! Inte så mycket tekniken - (det mesta löste sig med hjälp av ovan nämnda nybörjarkurs) - utan själva skrivarbetet. Plötsligt kändes varje ord så otroligt viktigt. Även om Wikipedia är definitionen av Work in Progress, kunde jag bara inte släppa tanken på att det skulle bli RÄTT på en gång. Det tog alldeles för lång tid, trots att jag bestämt mig för att skriva så lite som möjligt.

Och nu börjar det RIKTIGT JOBBIGA! Här sitter jag med makten att leverera sanningar till folket och inser samtidigt vilket enormt ansvar detta innebär. Nästa gång jag ser något i Wikipedia som inte stämmer kommer jag ha väldigt svårt att låta bli att lägga näsan i blöt. Men jag vill inte hålla på och skriva artiklar och redigera för det tar alldeles för lång tid och blir aldrig färdigt! Det är som att nyckeln till Wikipedia kommer med ett moraliskt ansvar, en slags redigeringsplikt. Så är det att vara samhällsmedborgare. Om du t ex upptäcker att ett barn utsätts för brott av något slag, känner du säkert att du vill försöka ändra på det. Kanske har du t o m anmälningsplikt. Någon anmälningsplikt när det gäller Wikipedia finns inte, men tyvärr är artikeln om anmälningsplikt långt ifrån färdig... Vad göra? Inser plötsligt att det inte är livspusslet med jobb, 3 små barn, villa, man, 100 aktiviteter, trädgård, egen tid och köksrenovering som kommer bränna ut mig. Det är Wikipedia.

Okej, jag överdriver LITE. Faktum är att wikis var något av det jag var mest nyfiken på innan jag hoppade på den här kursen. Nu har jag iaf lite bättre koll än innan och tänker att wikis egentligen är som gjorda för samarbete, och att samarbetsprocessen i det här fallet är minst lika viktig för lärandet som den färdiga produkten, kanske ännu viktigare. Känslan av att dra sitt lilla strå till den stora stacken var påtaglig när jag redigerade i Wikipedia. En stor fördel med wikis, jämfört med att jobba i ett delat dokument är också möjligheten att organisera innehållet med hjälp av hyperlänkar i stället för linjärt.

Än så länge bollar jag med två olika idéer till hur jag skulle använda mig av wikis. Den ena går ut på att studenterna gemensamt skulle få bygga upp en kunskapsbank med alla de viktiga termer och begrepp som ingår i en typisk grundkurs (lingvistik, i det här fallet). Visst finns det redan definitioner och exempel i kurslitteraturen och på nätet, men inte alltid så lättillgängligt och inte allt på ett ställe. På det här sättet skulle vi kunna skapa ett personligt anpassat mini-Wikipedia, som studenterna även har nytta av när dom förbereder sig för tentan. Det kan t o m vara så att ett sånt projekt får följa med genom terminerna så att nya studenter får ta del av och förbättra tidigare studenters arbete. Tanken känns riktigt lockande, men jag behöver tänka lite till innan jag kör igång.

Min andra idé är snarlik, men går i stället ut på att bygga upp en gemensam ordlista, med ord som studenterna lär sig under terminens gång. Här tänker jag mig att det vore passande att länka varje ord direkt till en lämplig ordboksdefinition, men jag vill också att wikin ska innehålla mer.

Den största nackdelen med wikis torde vara det som samtidigt är den störste fördelen: att alla kan redigera. För en tid sen var jag på en föreläsning med Elza Dunkels. Hon berättade att med jämna mellanrum ändrades eller raderades artikeln om förintelsen så att informationen blev direkt felaktig, sannolikt av personer som hävdar att förintelsen aldrig ägt rum. Tack och lov finns det andra som prenumererar på ändringar i Wikipedia så det brukade inte dröja länge innan artikeln var återställd i sitt rätta skick.

Jag undrar om någon gör något med mitt bidrag... Jag klickade i rutan "bevaka" så det kanske dyker upp ett mejl snart. Spännande!