På Free Technology For Teachers finns fullt av tips, inspiration och gratis material. Till exempel det här:
The Super Book of Web Tools for Educators -
tisdag 22 mars 2011
fredag 18 mars 2011
Adobe Connect i klassrummet
Äntligen har jag testat något jag varit sugen på ända sen jag såg filmen om Twitter i undervisningen. Jag har bloggat om det tidigare, men bäddar in filmen igen, bara för att:
Att låta studenterna twittra frågor under en storföreläsning och sen projicera allas inlägg på tavlan, känns så klockrent. Responsen blir så mycket bättre än vid enbart muntlig kommunikation eftersom
Hur kan jag överföra det här till min egen undervisning på Högskolan? På mina kurser och bland mina studenter känns steget till Twitter För Alla fortfarande för stort. Jag har ett konto men har t ex inte installerat Tweetdeck, vilket jag antar att man behöver för det här upplägget.
Nästa upplevelse att skicka mig ett steg närmare handling var ett onlineseminarium via AdobeConnect där frågor från chatten varvades med frågor från folk på plats. En aha-upplevelse som jag bloggat om här.
Min kurs i översättning (engelska). Här skulle man kunna låta studenterna skriva sina översättningar i chatten (en mening i taget) och projicera på tavlan för gemensam feedback. Då skulle många fler få feedback på sina lösningar än vid traditionell genomgång där vi bara hinner med ett förslag på varje mening. Det går ju inte att ha 20 exempel på samma mening när studenterna antingen måste säga och jag skriva, eller dom skriver på tavlan. Det tar evigheter. Dessutom har vi 20 olika meningar att hinna igenom. Det är bara att hoppas på att den som fått mening 1 gör några representativa fel som alla kan lära av... Eller, om lösningen är rätt, att dom som gjort fel förstår varför. Ett annat problem vid muntliga genomgångar är att det alltid är samma lilla grupp studenter som vill svara frivilligt. Som lärare vill jag ju kunna se hur gänget på bakre raden har tänkt också, för det är förmodligen dom som bäst behöver feedback.
Sagt och gjort. På seminariet häromdagen hade jag bokat en datasal och när vi kom till momentet där vi går igenom studenternas översättningar fick dom logga in på AdobeConnect. Jag hade skapat ett möte med 3 rum (layoter):
Ergo: Det funkade riktigt bra! Engagemanget var på topp och jag fick möjlighet att ge feedback på fler förslag. Allt finns kvar i chatten och på whiteboarden och länken till mötet ligger på vår lärplattform så att studenterna kan gå in och kika när dom vill. Visserligen hann vi inte så långt som jag tänkt och jag hade lite problem med textstorleken på whiteboarden, men det känns som bagateller i sammanhanget. Jag fortsätter med Connect i klassrummet under resterande seminarier och planen är att detta ska vara mitt projekt. Ska genast sätta mig ner och skriva klart förslaget. Hoppas det blir godkänt!
Hmm... Tänk om jag haft en interaktiv tavla. Då hade jag sluppit omvägen via whiteboarden i Connect och hade kunnat kommentera direkt i chatten, på tavlan, med rödpenna och stjärna. Högskolan har precis tagit in två tavlor på prov och jag måste försöka testa dom under terminen. Jag har en idé om hur...
Att låta studenterna twittra frågor under en storföreläsning och sen projicera allas inlägg på tavlan, känns så klockrent. Responsen blir så mycket bättre än vid enbart muntlig kommunikation eftersom
- många fler vågar ställa frågor
- fler tankar kommer fram och
- fler får feedback.
Hmm... *kliar mig i huvudet*
Nästa upplevelse att skicka mig ett steg närmare handling var ett onlineseminarium via AdobeConnect där frågor från chatten varvades med frågor från folk på plats. En aha-upplevelse som jag bloggat om här.
Hmm... *glödlampan tänds*
Min kurs i översättning (engelska). Här skulle man kunna låta studenterna skriva sina översättningar i chatten (en mening i taget) och projicera på tavlan för gemensam feedback. Då skulle många fler få feedback på sina lösningar än vid traditionell genomgång där vi bara hinner med ett förslag på varje mening. Det går ju inte att ha 20 exempel på samma mening när studenterna antingen måste säga och jag skriva, eller dom skriver på tavlan. Det tar evigheter. Dessutom har vi 20 olika meningar att hinna igenom. Det är bara att hoppas på att den som fått mening 1 gör några representativa fel som alla kan lära av... Eller, om lösningen är rätt, att dom som gjort fel förstår varför. Ett annat problem vid muntliga genomgångar är att det alltid är samma lilla grupp studenter som vill svara frivilligt. Som lärare vill jag ju kunna se hur gänget på bakre raden har tänkt också, för det är förmodligen dom som bäst behöver feedback.
Sagt och gjort. På seminariet häromdagen hade jag bokat en datasal och när vi kom till momentet där vi går igenom studenternas översättningar fick dom logga in på AdobeConnect. Jag hade skapat ett möte med 3 rum (layoter):
- ett välkommenrum, där de fick testa chatten och svara på en liten undersökning
- ett översättningsrum, där studenterna (i grupper om 3) skrev in sina lösningar i chatten. Jag kopierade över att antal representativa lösningar till en whiteboard för snabb feedback - rödpenna för fel, stjärna för rätt. Allt projicerades på tavlan så att vi också fick lite muntlig kommunikation kring varje mening.
- ett tack-och-hej-rum där de fick skriva några snabba kommentarer i chatten om hur arbetssättet funkade.
 |
| Connect i klassrummet |
Hmm... Tänk om jag haft en interaktiv tavla. Då hade jag sluppit omvägen via whiteboarden i Connect och hade kunnat kommentera direkt i chatten, på tavlan, med rödpenna och stjärna. Högskolan har precis tagit in två tavlor på prov och jag måste försöka testa dom under terminen. Jag har en idé om hur...
torsdag 11 november 2010
Från vänner till Funktionsgrupper - sociala medier i undervisningen - November 2010
Har precis deltagit i ett jätteintressant online-seminarium om sociala medier i undervisningen. Ett budskap var att web 2.0 beskriver en historisk tidsepok som nu övergått till sociala medier. En naturlig utveckling som speglar användningen hos massan. Facebook och Twitter är framtidens tjänster för undervisning.
Förutom intressant presentation av Peter Giger så var seminariet i sig ett bra exempel på hur digitala och fysiska samtal funkar ihop. Seminariet hölls i en fysisk lokal, med deltagare som åt lunch (!). Jag deltog via adobeconnect och såg bild på föreläsaren, presentationen, hade tillgång till chatt i adobe + twitter igång eftersom Peter Giger rekommenderade detta och delade ut en hashtag i början. Efter presentationen varvades frågor från fysiska deltagare med frågor i chatten och kommentarer på twitter. Wow!
Förutom intressant presentation av Peter Giger så var seminariet i sig ett bra exempel på hur digitala och fysiska samtal funkar ihop. Seminariet hölls i en fysisk lokal, med deltagare som åt lunch (!). Jag deltog via adobeconnect och såg bild på föreläsaren, presentationen, hade tillgång till chatt i adobe + twitter igång eftersom Peter Giger rekommenderade detta och delade ut en hashtag i början. Efter presentationen varvades frågor från fysiska deltagare med frågor i chatten och kommentarer på twitter. Wow!
måndag 8 november 2010
Mixable: studenter på Facebook
Läser om Mixable: en applikation som låter studenter interagera med sina kursare på Facebook. Den pilotas just nu på ett amerikanskt universitet och är tänkt att fungera såhär:
Drawing on course registration data, Mixable invites students in virtual rooms with classmates in each of their courses. Once there, it lets them post and start comment threads about links, files, and other materials that might be relevant to the course — or not. The point is, there is no administrative authority determining what should (or must) be posted or discussed, and students are free to abstain from participating — just like on Facebook. Professors can join in, but they don’t run the show. And students can choose to make posts viewable by some classmates and not others. “In essence, the conversation is owned by the student,” says Kyle Bowen, the director of informatics at Purdue. (från Inside Higher Ed, 6 oktober 2010)
Spontan reaktion: jättesmart!
I eftertankens kranka blekhet: vad vinner man, förutom automatiken i administrationen? Skillnaden mellan mixable och en vanlig lärplattform tycks rätt liten. Det skulle i så fall vara att studenterna redan är inne på FB och därför hellre använder mixable.
Behövs mixable? Det är möjligt. Kanske. Jag vet inte.
Jag är varken för eller emot - jag bara försöker förstå.
Det är iaf kul att det händer saker.
lördag 6 november 2010
Gadgets underlättar lärandet
Jag fortsätter på bloggspåret och tänker att bloggen är den nya hemsidan. Till exempel har Charlotta Wasteson, med bloggen som utgångspunkt, byggt upp en jättefin sida kring svenskämnet på gymnasiet som jag länkar till här!
Vad kan jag göra med den här bloggen för att stödja lärandet? Jo, jag utnyttjar gadgetarna! En stor del av mitt digitala lärande sker just nu genom bloggar så för att skapa lite ordning i all kunskap som finns i bloggvärlden har jag delat upp min tidigare långa och röriga blogglista i två olika: en där jag samlar kursbloggar och en med (övriga) bloggar om e-learning. I den senare finns visserligen ett par bloggar med lite mer tekniskt fokus, men än så länge är dom inte tillräckligt många för att motivera ytterligare en kategori. En liten gadget X 2 har plötsligt blivit min nya RSS-läsare! Samma sak gjorde jag med min tidigare länklista: la till en extra länk-gadget och ordnade upp länkarna i engelskalänkar och e-learninglänkar.
Vips känns kunskapen så otroligt mycket mer lätttillgänglig! Jag får snabbare överblick över nyheter och kan lättare hitta tips att dela med mig av i bloggen. T ex sidan Road To Grammar som bl a innehåller 365 online quizzes på olika grammatiska teman m. tillhörande förklaringar. En resurs jag absolut kommer låta mina studenter använda sig av som komplement till ordinarie kurslitteratur. För er som undervisar yngre barn finns även Road To Grammar Junior.
Till sist: Kom jättegärna med (länk)tips för SV2-undervisning!
Hälsar och tackar
Elisabeth
Vad kan jag göra med den här bloggen för att stödja lärandet? Jo, jag utnyttjar gadgetarna! En stor del av mitt digitala lärande sker just nu genom bloggar så för att skapa lite ordning i all kunskap som finns i bloggvärlden har jag delat upp min tidigare långa och röriga blogglista i två olika: en där jag samlar kursbloggar och en med (övriga) bloggar om e-learning. I den senare finns visserligen ett par bloggar med lite mer tekniskt fokus, men än så länge är dom inte tillräckligt många för att motivera ytterligare en kategori. En liten gadget X 2 har plötsligt blivit min nya RSS-läsare! Samma sak gjorde jag med min tidigare länklista: la till en extra länk-gadget och ordnade upp länkarna i engelskalänkar och e-learninglänkar.
Vips känns kunskapen så otroligt mycket mer lätttillgänglig! Jag får snabbare överblick över nyheter och kan lättare hitta tips att dela med mig av i bloggen. T ex sidan Road To Grammar som bl a innehåller 365 online quizzes på olika grammatiska teman m. tillhörande förklaringar. En resurs jag absolut kommer låta mina studenter använda sig av som komplement till ordinarie kurslitteratur. För er som undervisar yngre barn finns även Road To Grammar Junior.
Till sist: Kom jättegärna med (länk)tips för SV2-undervisning!
Hälsar och tackar
Elisabeth
torsdag 4 november 2010
Gadgets & Widgets
Nu har jag också installerat en widget som jag sett på flera andra bloggar, bl a Charlottas, Linns och Ingrids. När jag först såg widgeten tänkte jag att det var ett sätt att tipsa om bra länkar man hittat - vilket ju är en smart sak i sig även om man måste ligga i för att hitta 3 nya tips varje gång man skriver ett blogginlägg. Men givetvis är widgeten mycket smartare än så. Här handlar det om att återanvända information som redan finns i bloggen, och skapa nya kopplingar.
Ord som reuse, remix, repurpose virvlar runt i huvudet samtidigt som jag funderar på om detta kan vara en form av harnessing the power of the crowd som Paul Anderson skriver om. Eller kanske är det ett microexempel på hur en tjänst i smyg samlar in information från användarna och omvandlar den till riktade rekommendationer. Lite som när du köper böcker eller kläder online: Så fort du klickat på en produkt får du förslag av typen: andra som har köpt det har också köpt det här... Collective intelligence. Wisdom of crowds. Data on an epic scale. Nu är det här en pytteliten blogg, och rekommendationerna bygger inte på statistik från miljontals användare - men ändå!
Förresten, jag märker att jag använder widget och gadget helt oreflekterat. Visst måste det finnas en skillnad: varför skulle man annars ha 2 olika ord? Det finns inga absoluta synonymer! Inte ens engelskans big och large är synonyma i alla kontexter. Till exempel är my big sister inte det samma som my large sister. Kanske är det my baby sister som är my large sister medan my big sister i själva verket är my small sister. Hänger ni med?
Men nu var det widget och gadget det skulle handla om - eller gränssnittskomponent som det verkar heta på svenska. I den här artikeln förklaras skillnaden ungefär såhär: en widget är HTML kod som går att använda på vilken webbsida som helst, medan en gadget är skapad för att bara funka på vissa specifika sidor. Till exempel: en google-gadget funkar bara på google-sidor; en widget funkar överallt.
Den lilla gränssnittskomponenten som gav upphov till det här snurriga inlägget är alltså verkligen en widget, medan en del andra komponenter jag installerat nog snarare är gadgets. Det känns lite som om gadgets är mer Web 1.0 medan widgets är 2.0. Eller?
bild: lumaxart
Ord som reuse, remix, repurpose virvlar runt i huvudet samtidigt som jag funderar på om detta kan vara en form av harnessing the power of the crowd som Paul Anderson skriver om. Eller kanske är det ett microexempel på hur en tjänst i smyg samlar in information från användarna och omvandlar den till riktade rekommendationer. Lite som när du köper böcker eller kläder online: Så fort du klickat på en produkt får du förslag av typen: andra som har köpt det har också köpt det här... Collective intelligence. Wisdom of crowds. Data on an epic scale. Nu är det här en pytteliten blogg, och rekommendationerna bygger inte på statistik från miljontals användare - men ändå!
Förresten, jag märker att jag använder widget och gadget helt oreflekterat. Visst måste det finnas en skillnad: varför skulle man annars ha 2 olika ord? Det finns inga absoluta synonymer! Inte ens engelskans big och large är synonyma i alla kontexter. Till exempel är my big sister inte det samma som my large sister. Kanske är det my baby sister som är my large sister medan my big sister i själva verket är my small sister. Hänger ni med?
Men nu var det widget och gadget det skulle handla om - eller gränssnittskomponent som det verkar heta på svenska. I den här artikeln förklaras skillnaden ungefär såhär: en widget är HTML kod som går att använda på vilken webbsida som helst, medan en gadget är skapad för att bara funka på vissa specifika sidor. Till exempel: en google-gadget funkar bara på google-sidor; en widget funkar överallt.
Den lilla gränssnittskomponenten som gav upphov till det här snurriga inlägget är alltså verkligen en widget, medan en del andra komponenter jag installerat nog snarare är gadgets. Det känns lite som om gadgets är mer Web 1.0 medan widgets är 2.0. Eller?
bild: lumaxart
tisdag 2 november 2010
Internet i språkundervisningen?
Har varit borta från kursen i drygt 1 månad och det känns som en evighet. Under den tiden har jag funderat en hel del på bloggar och bloggande och har äntligen kommit fram till det som många andra av er redan förstått, nämligen att bloggandet fångar själva kärnan i den digitala kompetensen och framtidens lärande. Jag tänker bl a såhär:
Bloggandet är helt klart en inkörsport. Vad krävs det då? A click of a button, för att citera underbara commoncraft.
Det är ganska skönt att äntligen ha snöat in på ETT redskap. Digital kompetens kan verka så stort och svårgreppat annars.
Men jag har en liten fråga också. Eftersom jag inte kan låta bli att berätta för kollegorna om RSS, delicious och allt annat smart jag lär mig på den här kursen har jag blivit ombedd att hålla en liten föreläsning på temat digitala medier i språkundervisningen. Målgruppen är lärare som undervisar i svenska som främmande språk på olika universitet runtom i Europa. Jag tänker fokusera på Web 2.0 (begreppet, olika redskap, hur de kan användas). Sen vill jag ju också kunna ge lite konkreta tips på länkar, sidor, artiklar, övningar, tjänster etc. Det är här ni, kära läsare, kommer in i bilden. Jag är säker på att det finns en massa smarta tankar och idéer kring det här bland folk på kursen och skulle bli jätteglad och tacksam för alla slags tips.
Det finns en baktanke här också. Om jag får tips här i bloggen så tänker jag inleda föreläsningen med att använda min egen blogg som ett exempel på web 2.0 och lärande. En meta-grej skulle man kunna säga.
Tack på förhand!, som det heter i vissa typer av förfrågningar.
Jo, jag bestämde mig för att byta mall också. Jag tror att jag är färdig med en 3-spaltsmall med gadgets till höger och vänster. Kanske är det här ett tecken på att jag gått in i en ny fas...
- När du driver en blogg så ökar den tekniska sidan av din digitala kompetens automatiskt (nåja...). Det går nästan inte att blogga utan att vilja lära sig saker som RSS, dela länkar, lägga till gadgets, HTML, Youtube, dela bilder etc.
- Du kan enkelt bygga upp en lärgemenskap av andra bloggare. Sen är det bara att sätta igång och dela idéer, inspiration och kunskap för resten av livet. Snacka om livslångt lärande.
- Du blir en aktiv producent, snarare än en passiv konsument. I kursplaner på olika nivåer talas det om entreprenöriellt lärande. Bloggandet är ett utmärkt exempel.
Bloggandet är helt klart en inkörsport. Vad krävs det då? A click of a button, för att citera underbara commoncraft.
Det är ganska skönt att äntligen ha snöat in på ETT redskap. Digital kompetens kan verka så stort och svårgreppat annars.
Men jag har en liten fråga också. Eftersom jag inte kan låta bli att berätta för kollegorna om RSS, delicious och allt annat smart jag lär mig på den här kursen har jag blivit ombedd att hålla en liten föreläsning på temat digitala medier i språkundervisningen. Målgruppen är lärare som undervisar i svenska som främmande språk på olika universitet runtom i Europa. Jag tänker fokusera på Web 2.0 (begreppet, olika redskap, hur de kan användas). Sen vill jag ju också kunna ge lite konkreta tips på länkar, sidor, artiklar, övningar, tjänster etc. Det är här ni, kära läsare, kommer in i bilden. Jag är säker på att det finns en massa smarta tankar och idéer kring det här bland folk på kursen och skulle bli jätteglad och tacksam för alla slags tips.
Det finns en baktanke här också. Om jag får tips här i bloggen så tänker jag inleda föreläsningen med att använda min egen blogg som ett exempel på web 2.0 och lärande. En meta-grej skulle man kunna säga.
Tack på förhand!, som det heter i vissa typer av förfrågningar.
Jo, jag bestämde mig för att byta mall också. Jag tror att jag är färdig med en 3-spaltsmall med gadgets till höger och vänster. Kanske är det här ett tecken på att jag gått in i en ny fas...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
