Mixable: studenter på Facebook

Läser om Mixable: en applikation som låter studenter interagera med sina kursare på Facebook. Den pilotas just nu på ett amerikanskt universitet och är tänkt att fungera såhär:

Drawing on course registration data, Mixable invites students in virtual rooms with classmates in each of their courses. Once there, it lets them post and start comment threads about links, files, and other materials that might be relevant to the course — or not. The point is, there is no administrative authority determining what should (or must) be posted or discussed, and students are free to abstain from participating — just like on Facebook. Professors can join in, but they don’t run the show. And students can choose to make posts viewable by some classmates and not others. “In essence, the conversation is owned by the student,” says Kyle Bowen, the director of informatics at Purdue. (från Inside Higher Ed, 6 oktober 2010)


Spontan reaktion: jättesmart!

I eftertankens kranka blekhet: vad vinner man, förutom automatiken i administrationen? Skillnaden mellan mixable och en vanlig lärplattform tycks rätt liten. Det skulle i så fall vara att studenterna redan är inne på FB och därför hellre använder mixable.

Behövs mixable? Det är möjligt. Kanske. Jag vet inte.

Jag är varken för eller emot - jag bara försöker förstå.

Det är iaf kul att det händer saker.

Gadgets underlättar lärandet

Jag fortsätter på bloggspåret och tänker att bloggen är den nya hemsidan. Till exempel har Charlotta Wasteson, med bloggen som utgångspunkt, byggt upp en jättefin sida kring svenskämnet på gymnasiet som jag länkar till här!

Vad kan jag göra med den här bloggen för att stödja lärandet? Jo, jag utnyttjar gadgetarna! En stor del av mitt digitala lärande sker just nu genom bloggar så för att skapa lite ordning i all kunskap som finns i bloggvärlden har jag delat upp min tidigare långa och röriga blogglista i två olika: en där jag samlar kursbloggar och en med (övriga) bloggar om e-learning. I den senare finns visserligen ett par bloggar med lite mer tekniskt fokus, men än så länge är dom inte tillräckligt många för att motivera ytterligare en kategori. En liten gadget X 2 har plötsligt blivit min nya RSS-läsare! Samma sak gjorde jag med min tidigare länklista: la till en extra länk-gadget och ordnade upp länkarna i engelskalänkar och e-learninglänkar.

Vips känns kunskapen så otroligt mycket mer lätttillgänglig! Jag får snabbare överblick över nyheter och kan lättare hitta tips att dela med mig av i bloggen. T ex sidan Road To Grammar som bl a innehåller 365 online quizzes på olika grammatiska teman m. tillhörande förklaringar. En resurs jag absolut kommer låta mina studenter använda sig av som komplement till ordinarie kurslitteratur. För er som undervisar yngre barn finns även Road To Grammar Junior.

Till sist: Kom jättegärna med (länk)tips för SV2-undervisning!

Hälsar och tackar
Elisabeth

Gadgets & Widgets

Nu har jag också installerat en widget som jag sett på flera andra bloggar, bl a Charlottas, Linns och Ingrids. När jag först såg widgeten tänkte jag att det var ett sätt att tipsa om bra länkar man hittat - vilket ju är en smart sak i sig även om man måste ligga i för att hitta 3 nya tips varje gång man skriver ett blogginlägg. Men givetvis är widgeten mycket smartare än så. Här handlar det om att återanvända information som redan finns i bloggen, och skapa nya kopplingar.


Ord som reuse, remix, repurpose virvlar runt i huvudet samtidigt som jag funderar på om detta kan vara en form av harnessing the power of the crowd som Paul Anderson skriver om. Eller kanske är det ett microexempel på hur en tjänst i smyg samlar in information från användarna och omvandlar den till riktade rekommendationer. Lite som när du köper böcker eller kläder online: Så fort du klickat på en produkt får du förslag av typen: andra som har köpt det har också köpt det här... Collective intelligence. Wisdom of crowds. Data on an epic scale. Nu är det här en pytteliten blogg, och rekommendationerna bygger inte på statistik från miljontals användare - men ändå!


Förresten, jag märker att jag använder widget och gadget helt oreflekterat. Visst måste det finnas en skillnad: varför skulle man annars ha 2 olika ord? Det finns inga absoluta synonymer! Inte ens engelskans big och large är synonyma i alla kontexter. Till exempel är my big sister inte det samma som my large sister. Kanske är det my baby sister som är my large sister medan my big sister i själva verket är my small sister. Hänger ni med?

Men nu var det widget och gadget det skulle handla om - eller gränssnittskomponent som det verkar heta på svenska. I den här artikeln förklaras skillnaden ungefär såhär: en widget är HTML kod som går att använda på vilken webbsida som helst, medan en gadget är skapad för att bara funka på vissa specifika sidor. Till exempel: en google-gadget funkar bara på google-sidor; en widget funkar överallt.

Den lilla gränssnittskomponenten som gav upphov till det här snurriga inlägget är alltså verkligen en widget, medan en del andra komponenter jag installerat nog snarare är gadgets. Det känns lite som om gadgets är mer Web 1.0 medan widgets är 2.0. Eller?




bild: lumaxart

Internet i språkundervisningen?

Har varit borta från kursen i drygt 1 månad och det känns som en evighet. Under den tiden har jag funderat en hel del på bloggar och bloggande och har äntligen kommit fram till det som många andra av er redan förstått, nämligen att bloggandet fångar själva kärnan i den digitala kompetensen och framtidens lärande. Jag tänker bl a såhär:

• När du driver en blogg så ökar den tekniska sidan av din digitala kompetens automatiskt (nåja...). Det går nästan inte att blogga utan att vilja lära sig saker som RSS, dela länkar, lägga till gadgets, HTML, Youtube, dela bilder etc.
• Du kan enkelt bygga upp en lärgemenskap av andra bloggare. Sen är det bara att sätta igång och dela idéer, inspiration och kunskap för resten av livet. Snacka om livslångt lärande.
• Du blir en aktiv producent, snarare än en passiv konsument. I kursplaner på olika nivåer talas det om entreprenöriellt lärande. Bloggandet är ett utmärkt exempel.

Bloggandet är helt klart en inkörsport. Vad krävs det då? A click of a button, för att citera underbara commoncraft.


Det är ganska skönt att äntligen ha snöat in på ETT redskap. Digital kompetens kan verka så stort och svårgreppat annars.

Men jag har en liten fråga också. Eftersom jag inte kan låta bli att berätta för kollegorna om RSS, delicious och allt annat smart jag lär mig på den här kursen har jag blivit ombedd att hålla en liten föreläsning på temat digitala medier i språkundervisningen. Målgruppen är lärare som undervisar i svenska som främmande språk på olika universitet runtom i Europa. Jag tänker fokusera på Web 2.0 (begreppet, olika redskap, hur de kan användas). Sen vill jag ju också kunna ge lite konkreta tips på länkar, sidor, artiklar, övningar, tjänster etc. Det är här ni, kära läsare, kommer in i bilden. Jag är säker på att det finns en massa smarta tankar och idéer kring det här bland folk på kursen och skulle bli jätteglad och tacksam för alla slags tips.

Det finns en baktanke här också. Om jag får tips här i bloggen så tänker jag inleda föreläsningen med att använda min egen blogg som ett exempel på web 2.0 och lärande. En meta-grej skulle man kunna säga.

Tack på förhand!, som det heter i vissa typer av förfrågningar.

Jo, jag bestämde mig för att byta mall också. Jag tror att jag är färdig med en 3-spaltsmall med gadgets till höger och vänster. Kanske är det här ett tecken på att jag gått in i en ny fas...

blogga = läsa, inte skriva...

Precis som många andra här på kursen har nu även jag fallit för bloggen som pedagogiskt verktyg. Endast fantasin tycks sätta gränser för hur den kan användas. Nu när jag har stramat åt mitt fokus, kan jag också börja läsa in mig på ämnet blogs in education. Det verkar finnas mycket där

Stannade till på café på vägen till jobbet imorse och drack en härlig latte medan jag läste en artikel om educational blogging av Stephen Downes. Den har visserligen några år på nacken, men Downes sätter fingret på vad bloggande egentligen handlar om, och därmed hur man som lärare ska tänka för att få igång ett äkta bloggande. Det handlar inte så mycket om att ge studenterna uppgifter att skriva om i sin blogg, utan snarare om att ge uppgifter där deras inlägg alltid bygger på något de läst. Connectivism. Linking deluxe.

Stephen Downes säger det bättre själv:

blogging isn’t really about writing at all; that’s just the end point of the process ... Blogging is about, first, reading. But more important, it is about reading what is of interest to you ... And it is about engaging with the content and with the authors of what you have read. ... If a student has nothing to blog about, it is not because he or she has nothing to write about or has a boring life. It is because the student has not yet ... learned to meaningfully engage in a community. For blogging in education to be a success, this first must be embraced and encouraged.

Det gäller att få igång ett äkta bloggande. Ett bloggande på bloggandets inneboende villkor. Annars kan det kännas lite som att vara marinminister i Schweiz*. Och hur kul är det?

E

*Det där uttrycket har jag snott från min roliga kollega, Hans. Jag tyckte det var så kul att jag använder det om alla typer av "nästan"-situationer, eller vad man nu ska kalla det.

bloggen som lärplattform?

Hallå där,


Har varit borta från kursen ett bra tag och barometern lyser rödare än någonsin. Eller är det en termometer? I så fall har jag nog en febertopp...

Funderar som bäst på projektarbetet och var ett tag helt inne på att pilota den senaste versionen av Blackboard och sen utvärdera det hela. Vi måste nämligen snart ta ställning till om vi ska uppgradera vår nuvarande version eller byta till en annan plattform. I det senare fallet brinner det i knutarna. Nu visade det sig dock att IT-sektionen tänkt precis samma sak, så jag ska pilota en kurs, men dom håller i utvärderingen. Och då känns det inte riktigt som mitt projekt längre, även om det ska bli kul. Måste hitta på något nytt...

Det är där bloggarna kommer in i bilden. Sen jag började blogga i den här kursen har jag verkligen känt att bloggarna har en enorm potential, som sträcker sig mycket längre än till rena reflektionsverktyg. Dom funkar t ex som informations- och kommunikationskanal, forum för samarbetslärande och kan skapa social gemenskap - och känsla av ensamhet, för den delen. Detta måste utforskas på ett eller annat sätt.

Under tiden har jag hittat ett bloggprojekt där en hel kurs ryms i en blogg. Bloggen som lärplattform, helt enkelt. Måste undersökas. Kolla in!

Varför ska man krångla till det?


Undrar Elisabeth

Facebook vill ta över världen...

...eller åtminstone bli lika stora som Google. Enligt den här artikeln i NyTeknik.

P.S. Har äntligen lyckats skapa konto i bubbl.us. Det funkade i betaversionen. Jag älskar det och har genast börja bubbla kring kommande projektarbete. Alltid en början: