Twitter: kvittra, kraxa och kanske kuttra?

I mitt inlägg i web 2.0-forumet skrev jag i slutet av mars att

Internet är som språket: ett kontrakt människor emellan där konventioner uppstår i själva användningen, av användarna själva. Det är ett självreglerande system i ständig förändring. När behovet uppstår hittar användarna snart på nya sätt att möta det - med nya ord eller applikationer. De mest användbara sprider sig. Onödiga eller överflödiga förändringar förpassas ut i marginalen, där de självdör, eller kanske återuppstår i modifierad form. Internet förändras visserligen snabbare än språket, men principen är densamma. We live in a remix world, som JSB säger i sin föreläsning.

Efter att ha testat twitter tänker jag på det här igen: vi människor är otroligt anpassningsbara. Vi är också väldigt bra på att förbättra hjulet, vilket är att föredra framför att uppfinna det på nytt. Sånt sisyfosarbete slipper vi gärna.

(Bild: Fouro)

Varje gång vi skapar något nytt behöver vi nya ord för att beskriva det. Här finns givetvis möjligheten att hitta på ett unikt ord för varje ny föreetelse. T ex så skulle det gränssnittet du ser när du loggar in på din dator kunna kallas för snilfur, men varför uppfinna hjulet igen när någon annan redan hunnit före? Det är bättre att ta något folk känner till, t ex skrivbord, och så anpassar vi det lite till den nya kontexten. När vi ändå har etablerat metaforen kan vi lika gärna passa på att ta några ord till från kontorskontexten, t ex fil, mapp och papperskorg, men kontorsstolen och skrivbordslådorna behövs nog inte. Det bokstavliga och det metaforiska skrivbordet är inte identiska, men vår kunskap och erfarenhet av det gamla hjälper oss att förstå det nya. Förförståelse kallas det, om vi lånar en term från hermeneutiken.

Internet kryllar av återbrukade ord och begrepp, ord som någon (språkanvändarna) redan uppfunnit och vi tar dom och anpassar dom till den nya situationen. Det är så metaforer funkar.

We live in a remix world.

På samma sätt är det med lånord.

Vi tar något som finns och gör om det så att det passar våra syften. Det är inte detsamma som att plagiera. Nej, nej. Här pratar vi kreativitet på hög nivå.

Hade en amerikansk kollega när jag jobbade på SU. Varje gång hon hörde svenskar prata om att skicka mail, skriva mail etc.brukade hon släppa ifrån sig ett uppgivet ”You Swedes.” Enligt henne var mail = post och ville man prata om elektronisk dito så hette det e-mail och ingenting annat.

Hon missar poängen. När vi lånade in ordet mail gick vi ett steg längre än ren imitation. Vi gav det en unik betydelse - inte samma som i ursprunget. För att markera att "mail" faktiskt är ett svenskt ord som följer svenska stavningskonventioner stavas det officiellt mejl i stället. Det gillar jag skarpt. Mejl är ett svenskt ord. Sådeså.

We live in a remix world.

Twitter är ytterligare ett av många exempel. Här har man utgått från fåglarnas värld och använder ord som twitter, tweet och chirp. På engelska betyder dom ungefär samma sak, även om twitter är ljudet som små fåglar gör. Verbet twitter används redan som en metafor (prata om massa små oviktigheter), så varför inte skapa en till? Att 3 olika läten används är intressant i sig och teoretiskt skulle man skulle kunna tänka sig att andra fågelläten förekom. T ex kraxa och kuttra. Om dom börjar användas beror på oss - språkbrukarna. Det är vi som ser till att konventionerna etableras. Tills dess kan vi ju fundera över vad kraxa skulle betyda på twitter...

We live in a remix world.

Språkliga konventioner håller också på att etableras på svenska. Tydligen har vi bestämt oss för att göra både twitter och tweet till våra ord. Men heter det en eller ett tweet? Svara på min lilla undersökning vetja!

Förresten...

Jag har skaffat konto, twittrat lite och lagt upp en länk till min twitter här i bloggen. Eftersom det här var helt nytt för mig kan jag inte låta bli att fundera lite över det här nya. Det är ett socialt nätverk, och såna känner jag ju till eftersom jag finns på Facebook. Men så himla socialt känns det inte riktigt än. Den här bloggen har många bra tankar kring twitter. Frånsett att det är lite fascinerande att twittra såhär i början har jag svårt att se hur jag ska använda det i jobbet. Fast jag såg i diskussionsforumet att Margareta tipsade om Elza Dunkels twitter. Givetvis dök valen upp när jag försökte hitta henne - too many tweets. Men det skulle jag gänra vilja veta; hur man kan använda twitter i undervisningen alltså.

Avslutar med att berätta om en mycket digitalt kompetent vän som också finns på twitter. Hennes användarnamn visar på stor systemanpassning, till skillnad från mitt MollyLisa då. Vad hon kallar sig? Kraxan förstås...

På kan man göra sin egen logo eller knapp. Just ett sånt ställe man fastnar på när man håller på och lägger upp kurser i lärplattformen...

Funderar på en banner till kurs jag har som heter Words in Context. Lite graffiti style kanske?





Äh, ser lite oseriöst ut. Dessutom skulle bakgrunden inte va svart, men om man klickar på bilden ser man hur den egentligen ser ut. Måste testa vidare.

Twitter: tweet tweet tweet

Jag håller på att sätta mig in i twitter och i mitt huvud snurrar tankar om språkliga konventioner, ords betydelse och intellektuell stimulans på 140 tecken. Jag har förmodligen inte riktigt fattat grejen ännu. Medan jag funderar vidare kan väl DU, ja just DU, svara på min lilla undersökning här till vänster?

Supertack!

Delicious: På webben är taggmoln inte taggiga...

... utan dom kan vara fyrkantiga, som min nya delicious-gadget här på bloggen. Lägg gärna till mig så att vi kan dela länkar. Ett stort tack till Lisa, som inte bara har en jättefin kursblogg utan också delar med sig av sina digitala kunskaper. Kolla hennes blogg om ni också vill ha era delicios tags som en gadget i bloggen. Jag klistrade in koden i en ny gadget som hette html/javascript.

Taggmoln kan också vara hjärtformade, eller hjärtiga, som barnen säger:

På wordle och tagul kan man göra sina egna moln men det är bara på tagul som man kan få länkarna att funka. När jag fattar hur man kan göra det utan att visa alla 100 taggar så kanske jag försöker, men när jag läser instruktionerna på tagul känner jag att jag inte riktigt hänger med längre. Är inte någon Garcia direkt... Molnen på wordle är egentligen inte taggmoln utan ordmoln, och det kan ju vara ett snyggt sätt att presentera text på!

Delicious var f ö en mycket positiv upplevelse. Inte bara för att organisera sina egna bokmärken utan framför allt för hitta bra länkar genom andra användare. Att söka på taggar är också en höjdare. Här gäller det att använda sin fantasi för att försöka lista ut vad andra användare kan ha satt för taggar på sina bokmärken. Just nu tycker jag det är lite problematiskt att man inte kan använda fraser som taggar. Till exempel: Jag vill ha "vocabulary exercises" som en tagg, men det går inte. Systemet läser det som två. Frågan är då hur man ska skriva för att andra ska kunna hitta den. Omvänt gäller också: hur har andra med såna sidor taggat? Än så länge finns det ingen etablerad konvention utan man kan t ex skriva:

vocabularyexercises

vocabexercises

vocabulary-exercises (säkert poppis bland svenskar - vi gillar ju bindestreck)

vocabulary_exercises (luktar hotmail)

vocubulary/exercises

vocabulary&exercises

Tänkte på det här när jag kollade Stefans instruktionsvideo till Delicious. Han skulle visa hur man taggade och skrev in Fysik B. Vad händer? Jo, hans sida får två till synes separata taggar: Fysik och B. Hur kul är det att ha B som en tagg? Längre fram i instruktionsvideon hade han ändrat för där i hans tagglista stod det plötsligt FysikB. Han hade redigerat sin film!

Blir intressant att se vilka konventioner som segrar i takt med att antalet användare ökar. Vilken folksonomy kommer att gälla? I väntan på svar kanske upphovspersonerna kan fixa så att man kan använda "".

Det är helt otroligt vad mycket bra grejer man får testa på den här kursen!

Äntligen....

...börjar det hända lite digitala grejer på jobbet!

Digital nyhet 1:Fick nyss reda på att vi kommer uppgradera vår lärplattform till Blackboard 9.1. Blev så himla glad när jag läste om alla nyheter. Nu kommer man äntligen kunna integrera web 2.0-tjänster med Blackboard och t ex skapa wikis och dela dokument. Det har inte funkat tidigare med vår gamla stenåldersversion. Känner mig också otroligt nöjd över att jag går den här kursen (även om det går lite trögt...). Tack vare den har jag vett att bli glad och upprymd när jag ser begrepp som web 2.0 på nya Blackboard. Jag vet vad det är (till skillnad från de flesta kollegor) och förhoppningsvis också hur jag kan använda det. Nästa vecka ska jag på kurs i Blackboard 9.1. Det blir två heldagar med Connie från USA. Låter lovande.

Digital nyhet 2: Fick nyss reda på att vi kommer göra om flera av våra kurser från campus till semi-distans. Vilken tur att jag går den här kursen! Huvudet är fullt med idéer. Skulle kanske börja bubbla lite på bubbl.us för att få lite struktur på alla idéer. Något jag verkligen uppskattar med den här kursen och som vi kommer behöva på våra kurser är alla dessa instruktionsfilmer. Dom bästa är dom korta och detaljerade. Så tack för det, kära kursledare!

Alla synpunkter och erfarenheter på distansundervisning tas emot med öppna armar!

Flickr: Är jag en licensbrytare? Svar längre ner i inlägget.

Min fotoström i flickr. Klicka om ni vill lägga till mig som kontakt. Man skulle ju hitta kursare på Flickr...
Blir lätt schizofren av alla konton, identiteter, alias och varianter av mig själv. Det hjälpte ju inte direkt att det var så kul att fixa och trixa i picnik. Några av mina jag ovan:


Förutom nightvision, lomo-ish och duo-tones är jag också en värmekarta:



Så kan man hålla på tills man blir blå.

Det känns lite ovant att lägga upp bilder på sig själ på Flickr, men jag måste ju testa tjänsten. En klar fördel är ju, som Stefan säger i videon, att man kan hitta bilder till sina presentationer - och dessutom använda dom lagligt! I mina egna presentationer brukar jag använda bilder, eller snarare ikoner, för att förstärka skriftliga instruktioner. T ex, när jag föreläser vill jag med jämna mellanrum att studenterna ska diskutera någon fråga med sina bänkgrannar - lite snabbt grupparbete helt enkelt. Här brukar jag lägga in en bild som jag har hittat genom att googla på "team work" + icon. Den ser ut såhär:




Om sanningen ska fram så har jag bara använt bilden rakt av, utan att ägna detta med upphovsrätt en endaste liten tanke. Hmm. Tänk om bilden finns på Flickr!? Det vore nåt! Jag börjar söka och efter några försök kommer jag till lumaxart's photostream som är full av liknande bilder. Där finns den!

Nå, får jag använda den? Eller måste jag gå och ställa mig i skamvrån, med dumstruten på? Jag FÅR använda bilden, men måste ge lite credit till kreatören. Nu skäms en smula, men känner mig samtidigt nöjd och upprymd eftersom jag lärt mig något nytt.

Linkware Freebie Image
Teamwork Puzzle Concept use it however you like all I ask is a credit link to : thegoldguys.blogspot.com/ or www.lumaxart.com/

Det kommer jag göra i fortsättningen för jag kommer helt säkert använda fler snygga ikoner därifrån.

Facebook: En vän is a friend ist ein Freund, eller...?

Läser om datormedierade relationer i Digitalis Filosofi. Författarna resonerar kring vänskap i den virtuella världen kontra den verkliga världen. Den virtuella vänskapen är, menar man, tämligen onyanserad jämfört med den verkliga vänskapen. Den virtuella vänskapen kommer inte med samma komplexa bagage av relationsbyggande som den verkliga vänskapen. På Facebook är man vän eller inte. Punkt slut. Detta är problematiskt, eftersom vi normalt lägger in något helt annat i begreppet vän än "a click of a button".

Det må så vara, men jag tycker att man missar något om man bara överför begreppet vän från en kontext till en annan, utan att förstå att det vi tolkar in i ett begrepp faktisk beror på sammanhanget. Sättet att umgås med vänner på Facebook skiljer sig från umgänget IRL. Nyanserna mellan vän, bekant, kollega etc. tar sig andra uttryck. Vissa FB-vänner kommunicerar jag i princip aldrig med, även om dom hör till mina bästa vänner IRL. Med andra vänner har jag ett betydligt aktivare umgänge på FB och det beror bl a på att dom är aktiva, lägger upp foton, länkar och skriver små finurliga inlägg som jag vill kommentera. Vissa av dom har jag inte alls en särskilt nära relation till i den verkliga världen, men dom är mina FB-vänner. Inget konstigt alls med det. Innebörden av begreppet vän skiftar med kontexten och vi människor är anpassningsbara.

Jag tar ett exempel från den verkliga världen också, så ni förstår hur jag menar. Alla som någon gång träffat en amerikan mer än en gång, har säkert märkt att det går ganska snabbt att bli vän med amerikaner. För många år sen pluggade jag i Schweiz. Där träffade jag en amerikansk tjej, Deborah, som på ingen tid alls presenterade mig för folk hon kände som "This is my good friend Elisabeth". Trots att vi knappt kände varandra var jag inte bara hennes vän utan dessutom en god sådan. I Deborahs kultur är en friend inte riktigt samma som vän i min kultur, även om friend = vän. Som sagt, innebörden av ett begrepp måste förstås utifrån sin kontext, sin kultur. Jag kan väl tillägga att Deborah ganska snart också var min vän...

Många sidor senare i Digitalis Filosofi läser jag också att "när vi för in datorer som system i den kulturella miljön förändrar vi också förutsättningarna för kulturen" (s. 43).

My point exactly.

Vad tycker ni andra Facebookare?